Vardgsrealism och polerade bloggar

Okej, ett stycke vardagsrealism. Så här: Jag kanske borde inleda med ett käckt ”hej februari!” men närmare till hands ligger ett dovt morr. Varför? I morse vaknade jag helt sjöblöt, genomsvettig och liksom urlakad. Vad då? Har jag blivit sjuk? Nej då, det är bara helt vanlig pms. Förutom svettningarna vaknade jag upp med en himla ilska, beslutsamhet och vilja att styra upp precis ALLT i hela mitt liv. Det första jag gjorde var att störta ned till tvättstugan och ilsket boka tid (för vad i hela friden, ska vi bo i ett berg av tvätt? Vavava?). Tänk er…hm.. låt se? Jo! En arg ångvält med attitydsproblem så har ni nog bilden av mej idag rätt klar. Förresten, innan jag bokade tvättstugan så debatterade jag länge och väl med mej själv om jag skulle ta en morgonlöptur. Efter moget övervägande kom jag fram till att det nog var bättre om jag åt något först. Efter såna där svettningar jag kan få så känns det som om hela kroppen är tömd på varenda liten mineral, det finns liksom inget att ta av.

Apropå vardagsrealism och sånt förresten: Jag läste det här inlägget hos Malin, där hon ber om konstruktiv kritik för att kunna utveckla sin blogg. Det som slår mej är att många är väldigt överens om att det inte får bli för polerat, för mycket varumärkestänk på en blogg -Förresten, den åsikten har jag sett på många andra ställen förut också, det är verkligen ingen företeelse som är isolerad där. Samtidigt som jag förstår hur människor menar och till viss del kan hålla med, så är det något som skaver lite i mej? Det är absolut ingen enskild person jag tänker på, bara själva åsikten. En å ena sidan: Ja, det blir ju tråkigt att läsa en blogg som bara är yta, plastigt och där inget som inte är perfekt lyser igenom? En å andra sidan: Finns de bloggarna egentligen? Jag kan helt enkelt inte låta bli att tycka att det blir lite jante? Försök inte för mycket liksom.. Förstår ni hur jag menar? Att det nästan skulle vara lite pinsamt att visa att en anstränger sej, att en vill något. Det tycker jag är lite tråkigt. Uppenbarligen går ju många av de bloggar som har varumärkestänk, fina bilder och allt det där, väldigt bra. Folk vill alltså läsa dem, men ändå inte… Eller? Jag förstår inte riktigt? Eller, jag tycker att det kanske generellt borde finnas lite mer påhejning: ”-Jasså, du vill utvecklas? Good for you! Kör hårt!”.

Har ni några smarta tankar om detta?

tittaut

15 thoughts on “Vardgsrealism och polerade bloggar

  1. Jag förstår dina ”skavande tankar”.
    Jag är självklart SUPERGLAD att så många peppar mig genom att säga att jag är unik, humorisk, ärlig osv. Och att jag bör fortsätta vara det. Men samtidigt; ingen är ju perfekt. Så förbättringar kan man ju ALLTID göra. Tänker jag… 🙂

    Gilla

    • Haha, insåg precis att min egen kommentar på det inlägget inte var så himla konstruktiv heller. Men jag kom på en grej: Du som är så grym på att ta kort med en mobilkamera, du borde ju kunna få till fantastiska grejer med en ”riktig” kamera också. Fast en å andra sidan är dina bilder en av de grejerna jag älskar med din blogg så där behövs ju egentligen ingen förbättring. Men jag tänkte, om du vill utveckla liksom!

      Gilla

  2. Jag kommer helt plötsligt på att jag kanske borde polera min yta lite mer. Har ju en löjlig tendens att blotta mig i a l l t jag tänker, tycker och känner. Kanske ska spara det till Twitter. Om någon Googlar på mig så framstår jag nog som en galning… Tur att mina chefer inte vet att man kan Googla folk på ”mailing-maskinen” då hade jag aldrig fått jobb hos dem.

    Gilla

  3. jag har jättemånga tankar och vet du vad min första och största tanke är? jo, att folk tror de tycker något de sedan inte tycker!

    det är inte alltid bra att fråga om folks åsikter för de kan alltså tro att de tycker något, men sedan agera helt annorlunda. jag ska ge ett konkret exempel: när ett stort byggföretag frågade vad folk ville ha där de bodde. många sa att de ville ha bageri och café i samma hus men när detta blev verklighet så gick folk inte dit för att dricka kaffe eller köpa nybakat bröd ändå. dvs, man tror man vill ha något – men gör inte det man tror man vill.

    samma sak tror jag gäller bloggar. man har en nidbild av vad en kommersiell blogg är. när en bloggare skriver om att man funderar på hur man ska bli större så tror läsarna att bloggen också ska bli något annat än den är och så rasar man alldeles i onödan. …medan en kommersiell blogg i många fall istället kan bli mycket bättre med mer innehåll av den karaktären som läsarna gillar för att bloggaren kan tjäna pengar på sin blogg och därmed också lägga mer tid på den!

    Gilla

    • Tror att du slår huvudet på spiken där faktiskt, mycket klokt :-). Tror att det är precis så det är, någon slags rädsla för förändring och kanske, när en ex. frågar: ”Vad vill ni se mer av?” -Säj då att ex min blogg är en påse godis och någon säjer:”Hallonbåtar!, det vill jag ha!” -Den personen kommer bli trött på de där hallonbåtarna eller i alla fall vilja blanda upp dem. Med det sagt menar jag inte att en inte ska lyssna, men en måste nog alltid följa sin egen känsla också.

      Gilla

  4. Jag tror att det blir lika långtråkigt att bara läsa ”lyckliga/lyckade” inlägg som det blir att bara läsa om misslyckade projekt och deppiga inlägg. En blogg är ju inte ärlig bara för att det är suddiga mobilbilder så jag tror att det går att ha en blogg som är både snygg / proffsig och personlig.

    Gilla

  5. Ping: Dagens... - Träningsblogga

  6. Jag har en hel del av dom stora bloggarna på min bloglovin, men det är inte dom som lockar mest att läsa, alltsomoftast så scrollar jag snabbt förbi. Så läsare som i klick betyder ju inte att nån läst. Men ibland dyker det ju upp nåt som faktiskt är bra. Jag tycker det är aptrist med det här att många skriver om samma sak samma vecka. Blir anti och vägrar läsa dom inläggen som en trotsig femåring. Jag uppskattar en språkligt bra och genomtänkt blogg, orden och att ha en unik och speciell ton, sådär så man vet vem som skrivit utan att kolla. Att inläggen har en viss stringens, klarar att hålla en röd tråd och håller mig kvar i texten. 15 bilder i olika vinklar på samma motiv äter bara upp min mobilsurf och tillför inget.

    Gilla

    • Förstår hur du tänker! Däremot ingår jag i ett bloggnätverk där vi gör just det, skriver om samma sak, samma vecka (dock med olika vinklingar). Jag måste säja att det är en av de bästa sakerna som hänt mej som bloggare! Att inspireras och nätverka med andra, att få uppslag. Dessutom brukar just de inläggen vara väldigt uppskattade om en ser till klick och kommentarer. Men det är väl så, alla kan inte tycka att allt är bra och det är också helt okej 🙂

      Gilla

  7. Ping: Frukost till lunch och Jabba the Hutt - Charlotta Sofia springer och trimmarCharlotta Sofia springer och trimmar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s