Löpning, prestige och en liten fläta

Idag tog jag veckans tredje löprunda i rusket, slasket och kylan. Som jag nyss skrev på instagram (@springerochtrimmar): Jag undrar om inte frekvens ändå är motivationsreceptet för mej? Det känns som om jag behöver springa ofta för att komma ihåg att jag är en sån som springer, för att inte tappa motivationen och drabbas av löparscenskräck <--Alltså den ologiska skräcken för att inte kunna springa längre efter ett uppehåll. När jag ser tillbaka på mina två års löpning så är det alltid när jag sprungit ofta och på känsla som jag också har varit mest motiverad, det är därför jag funderar i de här banorna.

Just nu kör jag alltså på att den stämmer, den teorin. Det innebär att jag tar ganska korta rundor, just för att kunna springa oftare utan att skada mej. Som nu t.ex. så har jag den här veckan sprungit tre gånger, men det är ändå samma sträcka som jag lätt kunde dra av på en enda runda förut. Det gäller att släppa lite på prestigen alltså -Jag som skrev att jag var prestigelös i det här inlägget… (fast jag skrev i och för sej också att jag var tävlingsmänniska). Hur som helst: Med att släppa på prestigen menar jag att släppa det som var förr och utgå från där jag är nu. Om jag går omkring och tjurar över att jag inte är lika snabb eller springer lika långt som för ett år sedan, då kommer jag aldrig någon vart. Det är ju springa jag måste göra, inte minnas gamla tider.

Just nu känns det i alla fall otroligt kul att springa och det är ju verkligen huvudsaken!

Apropå huvudsaken förresten: Jag kan tyckas lite otrevlig som bara bjuder på bilder av min baksida idag. Men! Det är för att jag är så omåttligt stolt över att jag kan ha en liten fläta! När jag tänker efter har jag nog faktiskt aldrig haft fläta förr? Och hörrni: Fokusera nu på flätan och inte på min decimeterlånga utväxt. Jag kallar den en ombre medans jag fundera vad jag ska göra med håret. Ok? Bra! 🙂

löprunda1

löprunda2

 

 

6 thoughts on “Löpning, prestige och en liten fläta

    • Näeee, ej okej! Haha, det braiga med den här hårfärgen är i alla fall att en inte har en himla aning om om en har några gråa strån 😀

      Gilla

    • Ja, precis det jobbar jag också på. Egentligen är det ju enkelt: Det är bättre att det blir av än att en backar p.g.a för högt uppsatta planer. Det är bara det att ibland är det som är enkelt, väldigt svårt 😀

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s