Heja kroppen!

Här om kvällen när jag var ute och gick så mötte jag ett äldre par. De var så fina, höll varandra i hand och stödde sej på käppar och såg ut att vara ute på en kvällspromenad. Småpratande gick de sakta, sakta, lite stela och försiktiga samtidigt som de var noga med att akta sej för isfläckar. När jag såg dem kände jag det tydligare än någonsin, det som hela tiden har växt under tiden jag har haft den här bloggen: Tacksamheten för min kropp. När jag gick förbi det där paret så insåg jag: Den här kroppen som går med raska steg nu, som bär mej och springer med mej, den kommer kanske inte alltid vara sån här. En dag blir jag också gammal eller drabbas av någon sjukdom och kan inte längre röra mej obehindrat. För livet är sånt.

Det bästa jag kan göra är alltså att ta hand om min kropp, den kroppen jag har nu. Det sämsta: Hålla på att klanka ned på den och försöka omforma den bara på grund av någon slags yttre hets. Tiden är så himla knapp och här är jag i en kropp som kan röra sej snabbt, som kan springa och som mår bra. Så onödigt det vore då, att inte vara nöjd. Jag vet att jag inte är helt vanlig bland hälsobloggare, med min lite större kropp, mina rejäla (starka) lår och rumpa. Men det är vore väl sjutton om jag inte skulle vara nöjd? Jag mår bra, kroppen mår bra och jag kan ännu gå hur fort jag vill en mörk kväll i februari.

Så hörrni, glöm inte att skänka de där kropparna ni har en tanke av tacksamhet ibland.

P.S Naturligtvis kan en vilja förlora vikt av en den ena eller andra anledningen. Det behöver inte vara fel alls. Se bara till att anledningen är rätt.

ch

2 thoughts on “Heja kroppen!

  1. Ja visst är kroppen fantastisk!
    Häromveckan när jag var ute och sprang mötte jag en äldre man (skulle gissa på dryga 70 år) i löpspåret. Han sprang, och jag blev så inspirerad: Yes, jag har hittat en idrott som jag kanske kan hålla på med länge, länge till! (Undrar varför jag inte har bloggat om honom, minns att jag tänkte på det då… Men nu dök han upp igen, tack för påminnelsen)

    Gilla

    • Den är ju det! Åh, ett sånt möte har jag också haft: En man runt 70 som sprang sjukt snabbt med världens snyggaste (enligt min lekmannabedömning) löparstil. Ville typ stoppa honom och fråga om coaching 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s