Yoga och ett överraskande huvudstående

Tjoho! Idag fick jag äntligen till lite yoga! Jag hade ett himla flow fram till jul ungefär, körde yinyoga var och varannan kväll. Sen kom jag av mej lite, men nu är det gjort, ett yogapass, då blir det svårt att låta bli igen. Löpningen och yogan, ett sånt himla kärlekspar alltså! Jag känner direkt nu när jag har sprungit en del att den behövs, den där yogan. Speciellt mina höftböjare behöver den, annars får jag ont i korsryggen direkt.

yoga4

Jag skrev lite på Bloggar om hälsas Instagram idag (@bloggaromhalsa) om vad yoga är för mej. Kontentan av det hela var att yogan för mej är kravlös, jag bryr mej inte så mycket om rätt och fel. Jag tror så här: Om löpningen är det jag ”slipar” mest på, då måste yogan få vara något som bara är. Där med inte sagt att jag inte vill lära mej mer, men just nu får den vara good enough, den här hemmayogan jag kör.

yoga3

 

Apropå att lära sej mer förresten: En ny sak har jag lärt mej! Eller lärt mej? Jag testade och KUNDE till min egen förvåning stå på huvudet mot en vägg! Ni anar inte hur exalterad jag är över detta!! Jag trodde liksom inte att jag skulle orka hålla upp kroppen, att jag skulle böjas på mitten och rasa ihop som en överkokt spaghetti. Men det gjorde jag inte! Jag har inte fått för mej att stå på huvudet sen gympan när jag var 12 år ungefär, men jag kan alltså fortfarande. Den där häftiga känslan alltså, när kroppen klarar något som en inte hade en aning om att den kunde: En blir nästan berusad.

Och ja, ni ska få bildbevis bara för att jag är så himla stolt. Men hörrni: Ni kan väl ha i åtanke att jag faktiskt är ganska göllig vänd åt rätt håll..;) Det visade sej nämligen att en inte var sitt vackraste jag upp och ned? Ni vet, när en tror att en ser atletisk och snygg ut och sen ser en bilden och bara: ?????

yoga2

Egentligen skulle ju hela jag ha varit med, så att en ser att jag verkligen står själv på huvudet. Det var bara det att Daniel hade fått lov att backa ut ur lägenheten för att få med hela mej… Men, jag ska försöka fixa en bättre bild. Grejen är den att detta blev lite hysteriskt eftersom jag inte kan stå så länge än.

Ja, men det är lite vad jag pysslat med idag: Spanat på världen (eller köksgolvet) upp och ned. Vad har ni gjort?

13 tankar om “Yoga och ett överraskande huvudstående

    • Jag har liksom inte fått för mej att testa förut heller, blev så förvånad 😀 Nej..haha, upp och ned är väl kanske inte ens snyggaste håll.

      Gilla

  1. Visst är det häftigt när man upptäcker att man kan stå upp och ner! Jag fick en oerhörd kick när jag testade strax efter nyår. Ska visst vara föryngrande också! 🙂

    Gilla

    • Haha, ja, jag fick också en sån himla kick -Så häftigt!
      Säjer du det? En sak är i alla fall säker: En ser inte speciellt föryngrad ut i det där upp och ned-läget 😀

      Gilla

  2. Jag har testat några gånger, men känner mig bara som huvudet ska sprängas, så törs inte riktigt testa ordentligt. Fast häftigt att du klarade det bara sådär!

    Gilla

    • Usch, det låter inte vidare skönt.. Jag tror att jag har så lågt blodtryck att mitt huvud bara mår bra av lite tillflöde. Är antagligen torrt som en öken där uppe i vanliga fall..hahaha 😀

      Gilla

  3. Ping: Vad-listan - Charlotta Sofia springer och trimmarCharlotta Sofia springer och trimmar

    • Sno på 😀 Ja, jag försöker verkligen att inte låta yogan handla om jämförelse eller prestation. Det får räcka med att det är skönt, hjälper min kropp och får mej att må bra!

      Gilla

  4. Nu inspirerade du mig. Laddade hem en app som hette typ 5minuteyoga, tänkte att har jag inte tid med det då är det det verkligen illa. Körde den tre gånger och beslöt sedan att även testa huvudstående mot vägg. Tycker det är rätt obehagligt att ha huvudet i golvet. Kanske har min fontanell inte riktigt växt ihop än trots mina 53 år;). Har därför alltid avbrutit ganska direkt vid de enstaka försök jag gjort att hitta balansen för fritt huvudstående. Men dra på trissor alltså. Jag kom upp! Nöjde mig med att räkna till tio och sen försöka ta mig ned någorlunda smidigt..hmm.. Tar nog tid att vänja sig vid trycket mot huvudet, men jag kände mig grym i några sekunder;)

    Gilla

    • Hahaha, brukar också alltid säja att jag har fontanellen kvar. Är så känslig där och tycker inte alls om att någon petar på den 🙂 Och heja dej! Att det kunde vara en sån kick att så upp och ned! Det hade i alla fall inte jag fattat? 🙂 Och apropå att komma ned: De första gångerna fick min sambo…eh.. plocka ned mej… Jag vågade liksom inte, men en blir modigare och modigare 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s