Behöver svagheter alltid vara svagheter?

Min bloggkollega Emma/Fit by Emma Hå skrev precis ett inlägg med 12 punkter som behandlar varför hon inte riktigt lyckas med sin viktnedgång så som hon vill: ”12 skäl till att jag inte går ned i vikt”. Inlägget rörde en nerv i mej, jag kände att det var positivt att hon delade med sej. Det väckte också återigen den där frågan: Vad är ok att publicera, vad är hets?

Så här: Jag upplevde Emmas inlägg som naket, ärligt och ganska ovanligt i träningsbloggsvärlden. Jag tycker det är viktigt att kunna tala om svårigheter, det som skaver och känns jobbigt. Om det skulle vara så att en är helt fel ute så kan ju någon reagera på det. Om en bara håller skavet inombords så kan ingen heller hjälpa. Jag tolkade inlägget så, som en liten bikt och kanske en fråga om hjälp. I kommentarerna tolkade istället någon samma inlägg som hets och potentiellt farligt att läsa för den som har problematik med maten. Jag kan förstå det, det kan jag. Men jag har också en  annan syn på det hela:

Jag kan verkligen bara utgå från mej själv men så här har jag känt under åren: När jag känt mej svag så är det inte andras svagheter som har hetsat mej, de har snarare hjälpt mej, fått mej att förstå att jag bara är en vanlig människa, att andra också känner och agerar som jag. Det som istället har varit jobbigt är det som inte är så uppenbart: Personer i som i sina kanaler kommunicerar att de äter allt, absolut aldrig har minsta issue med maten, men ändå har idealkroppar. Naturligtvis kan jag inte säja att de människorna gör fel om det verkligen är så de lever -Alla har ju rätt att spegla sitt liv så som det ser ut. Dessutom är nog intentionerna goda: ”Kolla, jag äter choklad men är hälsosam ändå”. Förstår ni hur jag menar?

Jag vill verkligen inte skuldbelägga någon, jag vill bara sätta fingret på att det inte alltid är det uppenbara som hetsar. Vi får lära oss att hälsosam är bra men att en inte får visa att en kämpar för den där hälsosamheten, då är det plötsligt hets. Vi ska vara lyckliga, äppelkindade, smala med en chokladkaka i näven och aldrig någonsin ha några problem med vår självbild. Jag tror också det kan vara farligt. Jag tror att vi måste våga visa svagheter, våga tala om dem, vara lite mer förstående mot varandra i detta samhälle som bygger så otroligt mycket på ytan.

Hur tänker du kring det här? 

IMG_8700

8 thoughts on “Behöver svagheter alltid vara svagheter?

  1. Håller med i vartenda ord!! (och tack för länken) Jag blir så ledsen när jag jag liksom skriver om mina svagheter, typ det här mår jag dåligt över, och så beskylls jag för att ösa dåligt samvete över andra som kanske göra samma saker. Om man inte ens får må dåligt över att man gör ”fel”, hur tusan skall man då hitta ork att göra ”rätt”?

    Gilla

    • Also det där om smala, vackra, vältränade människor som visst äter choklad varje dag, bara tränar när de har lust och är sååå dåliga på att ta hand som sig själva, när de i själva verket lever på strikt schema och aldrig äter vad de fotar, de är värre än värsta sorterns pekpinnar! Finns nog många sådana på instagram är jag rädd =(

      Gilla

      • Jag upplevde det verkligen som ett självutlämnande inlägg som måste varit lite jobbigt att skriva, tycker att du ska vara stolt! ❤
        Jag tror verkligen att det bästa en kan göra är att visa verkligheten, tränar en asmycket och äter sallad för att se ut som en gör, så tycker jag att det är bra om det framgår och inte göms bakom choklad och glass. Tänker att den normen är så djupt rotad: Det är okej (t.o.m bra) att vara helt obrydd kring mat om en innehar normkroppen, mindre okej om en inte har det.

        Gilla

  2. Tänker att mat och vikt är laddat oavsett hur man skriver om det. Alltid är det någon som tar illa vid sig eller tycker att man har ”fel”. Jag har alltid haft omvända problemet, att allt bara rasar av mig, nästan oavsett vad man äter. Men det får man heller inte säga, utan då ska man vara ”tyst och nöjd” att man har den där s k smal-ideal-kroppen. Som inte är så himla bra alltid. Man blir rätt orkeslös när man äter 3000kcal om dagen och ändå går ner i vikt och inser att man borde äta mer…

    Gilla

    • Ja, det är verkligen en balansgång det där. Det bästa vore ju om vi fick lov att vara olika helt enkelt 🙂 Jag märkte också att det var svårt för mej att uttrycka hur jag menade: Det är ju inte så att jag inte tycker att smala människor inte får visa att de äter choklad, det vore ju inte helt befängt. Det är den där idealbilden som jag vänder mej emot, lite så som Victoria skriver här under: Vi ska vara bra på allt.

      Gilla

      • Precis, det är väl lite det, att ingen, oavsett i vilken ände man är, kan uppfylla idealet. Alla har olika bakgrunder och förutsättningar.

        Gilla

  3. Det är så trist att alla dessa fitnesskonton på instagram får så många följare och likes. Tycker vi i dag lever i världen där man ska vara bra på allt, äta hälsosamt och samtidigt njuta av allt gott. Vill vi bli bra på något så ska vi helst bli det på en vecka.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s