Ofiltrerat -Hur mycket putsar jag verkligheten?

Jag får ofta tänka till lite när jag ska ta mej an våra BoH-veckoteman, men inte som den här veckan, då skrynklade jag ihop pannan till en helt ny russinnivå -Inte av ogillande utan av funderingar. Veckans tema är nämligen ”Ofiltrerat”! Med ofiltrerat menas, för att citera en bit ur temabeskrivningen:

Hur ser det ut bakom alla blogginlägg och bilder? Är du alltid lika hälsosamt som det ser ut? Är du alltid lika glad när du tränar? Eller har du tröttnat på alla finpolerade träning och matbilder?

Den grova åkern i min panna beror på att jag är så tudelad till detta: Jag gillar ju fina mat och träningsbilder samtidigt som jag inser att det kan dölja sej mer bakom, sånt som inte syns. Hur som helst: Jag känner att jag måste attackera det här ämnet från mitt håll, hur jag tänker kring min egen blogg.

Om vi tar mitt eget bloggande (och liv i övrigt): Jag gillar att göra fint! Det är en bit av vad som gör bloggandet roligt för mej. Jag tror faktiskt inte att det skulle vara lika kul att blogga (för mej) om jag t.ex. lade upp halvtaskiga mobilbilder på mat som jag hastigt öst upp på tallriken. Det skulle liksom skära i min kropp, jag skulle inte må bra av att titta in på min egen blogg. Samtidigt förstår jag ju att det kan ge en missvisande bild av det verkliga livet. En å andra sidan: Jag tror på något vis att ni förstår att bilderna till viss del är arrangerade, att även om det ser tjusigt ut på bordet, så kanske golvet, som inte syns på bilden är smuligt där under.

När jag tänker på det, så är det faktiskt det visuella som är mest filtrerat hos mej. Jag tycker annars att jag är rätt öppen med mej själv: hur jag ser ut, vad jag tränar, det som är glatt och det som är deppigt? Jag skriver ju en del om min pms, om trötthet, om när livet inte är så pepp helt enkelt, just eftersom jag tror att det är bra att visa båda sidor, att vara mänsklig. Fast det är enormt viktigt för mej att ha en gräns mellan personligt och privat. Jag är en person med hög integritet, så hög att mina nära kan retas med mej eftersom jag kan bli orimligt skitarg om någon oinbjuden försöker ta sej in i min privata sfär. Sen ändras det ju, vad som är privat och personligt. Ett exempel är min pappas bortgång -Det var extremt privat, då när det hände, men nu kan jag berätta om känslorna kring det utan att känna att det är jobbigt. Jag skulle dock aldrig lämna ut personer i min närhet, deras känslor och tankar.

Finns det en fara i när verkligenheten är för polerad då? Ja, det kan det nog finnas: Om en är okritisk i sitt konsumerande av den polerade ytan och därför känner sej otillräcklig eftersom en inte känner att en själv kan nå upp till det en tycker sej se. Sen är det ju en skillnad på att polera och ljuga: Det är en sak att lägga upp ex. maten fint, ta ett foto och sedan ta med sej den till soffa för att äta, en annan att göra samma men sen inte äta den -Det är i och för sej en ytterlighet, men jag hoppas ni förstår hur jag menar?

I min egen blogg känner jag mej ganska trygg med att det finns en balans, att ingen ska behöva kika in här och känna sej otillräcklig. Jag känner heller inte att jag skulle vilja ändra på något för att ge en mer realistisk bild: Nej, jag kommer inte ta kort på mej själv när jag ger mej ut och springer på morgonen med blåa ringar under ögonen och fett hår, jag kommer inte visa dammråttor eller kattlådor, inte heller mina skönaste mysbyxor med små hål överallt -Den här bloggen måste få vara kul för mej, och om jag inte fick göra fint, då skulle den inte vara lika kul.. För mej.

Och så, till sist: Hur sjutton bildillustrerar en ett blogginlägg med temat ofiltrerat? Jo, genom att publicerar två bilder som annars aldrig hamnat på bloggen (jo, de är redigerade, där går min gräns). Den första är en mellanbild -En sån som oundvikligen dyker upp när en tar en hel serie med bilder. På den här ser jag helt galen ut och gör något jätteskumt med ögonen.. Tjusig va?

Den andra är faktiskt min lunch idag, en lunch som  nog aldrig hamnat på bloggen annars. Men så är det: Ibland gapar kylskåpet tomt och en får äta stekta ägg, broccoli och majonäs 🙂

ofiltrerat2

ofiltrerat

 

 

 

7 thoughts on “Ofiltrerat -Hur mycket putsar jag verkligheten?

  1. Bra inlägg. Fnissar lite och blir glad när jag läser. Tänker att jag hoppas att alla som läser bloggar ändå förstår att det är lite polerat på ett fint sätt men ändå bra sätt.

    Gilla

    • Vad härligt, vad glad jag blir! Ja, jag tänker också lite så: Folk fattar nog att jag inte äter frukost på en snyggt draperad kökshandduk jämt 😀

      Gilla

  2. Jättebra inlägg! Tankfullt och bra. Jag är väl i den kategorin som slänger upp den ena mobilbilden efter den andra och mina matbilder ska vi inte prata om. Å andra sidan gör det inte så himla mycket för mig i min blogg. Sen finns det en hel del kassa selfies i kamerarullen som jag inte lägger upp! Önskar jag kunde posta lite finare matbilder, jag älskar dina, blir hungrig av dem, mycket gott betyg 🙂

    Gilla

    • Tack snälla, och tack för matbildskomplimangen 🙂
      Ja, alla har ju liksom sitt sätt för att det ska kännas kul.Och det är ju huvudsaken: Att det känns kul! 🙂

      Gilla

  3. Ping: Ofiltrerat - hur är det egentligen bakom bloggen - Camilla tränar

  4. När du skriver de där sista, med att redigera en matbild och sen inte äta den. Det var inte så längesen jag läste någonstans i bloggvärlden (tyvärr minns jag inte vem det var), som hade lagat med sent på kvällen, nästan in på natten. Ställt fram maten och sedan börjat gråta, för att hon inte skulle äta den, utan gå och sova. Heeeelt galet! 😮 😦

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s