Förkylning, lycka och milstolpar

Jösses. Igår fotograferade jag ett superhärligt brudpar, sen åkte jag hem och blev tvärsjuk. Så fort jag var klar och satte mej i bilen smällde det till med huvudvärk, sedan kom även feber och snuva smygande. Ok, jag hade lite, lite ont i halsen på morgonen men trodde verkligen inte att jag skulle bli sjuk. Kanske kan det bli så när spänningar släpper? Jag var trots allt en aning nervös innan.

Men hörrni: Hjälp, vad kul det var att få fotografera bröllop! Så himla speciell och härlig känsla att få dela en av de viktigaste stunderna för ett par. Liksom få vara med och uppleva deras fnittriga förväntan och lycka. Sen blev det massor av sjukt fina foton också. Känslan är typ: Jösses, jag KAN göra detta!

Fast det var egentligen inte det jag skulle skriva om. Tanken var istället att jag skulle sätta tänderna i veckans BoH-tema: ”En milstolpe i mitt träningsliv”. Jag kan känna igen mej lite i Malins tankar, att det finns flera viktiga milstolpar vid olika tillfällen i mitt träningsliv.

–>Läs om Malin/Lite längre:s milstolpar och skiftande träningsidentitet här.

Men trots det, trots att det finns flera milstolpar (några av dem finns samlade här) så är det alltid en och samma som poppar upp när jag får frågan: När jag sprang fem kilometer första gångenHur jag än vänder och vrider på det så är det ändå det som smäller högst. Hela min första tid av löpning var liksom uppbyggd på det där femkilometersmålet. För mej var då fem kilometer så sjuhuukt långt, något en bara kunde klara om en var riktigt vältränad. Jag var inte ens säker på att jag skulle fixa det. Nu har ju den synen reviderats lite. Men då, då kände jag exakt så.

Jag kan fortfarande känna känslan jag kände när jag passerade den fjärde kilometern och insåg att jag skulle fixa det. Den obeskrivliga stoltheten. Hur jag kände mej som världens proffslöpare. Hur jag inte kunde vänta tills jag kom hem och kunde få berätta för Daniel och skriva om det på bloggen.

Jag är med i en löpargrupp på facebook, och här om dagen skrev en tjej där jublande att hon klarat fem kilometer för första gången. Jag kunde verkligen känna hennes lycka då. Jag blev till och med nästan lite avundsjuk. När en inser att kroppen klarar så mycket mer än en tror: Det är stort. De där fem kilometerna var min första smak på det, det är nog därför de ligger mej så varmt om hjärtat.springBilder från mitt första löparår

10 thoughts on “Förkylning, lycka och milstolpar

  1. Ping: Att springa längre än man tidigare gjort - Träningsblogga

  2. Ping: När inget blev omöjligt | Ida Johansson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s