Inte utan min…

Onsdag och dags för BoH-tema igen! Den här veckan funderar vi på vad vi inte klarar oss utan. Jag tänkte ett tag, för det finns ju en del uppenbara saker som: Inte utan min familj, partner, mina vänner eller mina katter. Men så tänkte jag att jag skulle styra om det så att det blir lite träningsrelaterat och då blir det:

Inte utan min telefon.

Alltid när jag springer är telefonen med. Jag får rysningar när jag hör att människor lämnar telefonen hemma när de springer. Att jag måste ha telefonen med har inte så mycket med musiklyssnande eller Runkeeper att göra. Det vittnar istället om min lite rädda och säkerhetstänkande sida. Tänk om jag ramlar och gör mig riktigt illa till exempel? Eller tänk om jag stöter på någon otrevlig person som jag känner mig hotad av. Har funderat på att skaffa en sån där app där man rycker ut lurarna och på så sätt skickar koordinater till en närstående.

Ibland blir jag faktiskt rätt irriterad på människor som påstår att det inte är någon idé att vara försiktig och lite rädd. Det gör mig liksom inte mindre orolig. Dessutom är rädslan är faktiskt också verklig. Har man någon gång råkat ut för någon okänd som vill en illa när en befunnit sig ute så blir en rädd. Det går liksom inte att göra något åt. Det är heller inte mitt fel att jag är rädd, det är hela samhällsstrukturen som borde skärpa upp sig. Ibland får jag intrycket av att en anses lite bättre, lite coolare om en inte bryr sig som kvinna. Det blir lite problematiskt eftersom det lägger skam på den som faktiskt är rädd.

Det är klart att jag inte alltid springer omkring som en darrande hare och tänker på överfall, men det finns i bakhuvudet. Därför är jag alltid noga med att ha telefonen med mig och tala om för mina nära var jag kommer att befinna mig.

–> Här kan du läsa om vad Malin inte vill vara utan.

–>Och här berättar Ida om vad hon inte gärna lämnar hemma

telefon

12 thoughts on “Inte utan min…

  1. Tänker precis samma, även om jag oftast är mer rädd för vilda djur. Men hade en riktigt otäck upplevelse för några år sedan i skogen och vågar inte springa utan telefon efter det.

    Gilla

  2. Jag springer alltid utan telefon, för jag tycker det ger någon slags frihetskänsla för mig. Här där jag bor och där jag springer mina rundor är risken otroligt liten att någon skulle överfalla mig, men det kan ju alltid hända ändå. Det är däremot inget jag tänker på. Är mer rädd att stuka foten och behöva halta massor av kilometer hem.. Men jag tänker att man ska göra det som känns bäst; är man orolig ska man ha med sig telefonen som ger trygghetskänsla! Och ger det frihetskänsla att lämna den hemma så är det fritt fram också ju 😀

    Gilla

    • Vad skönt att du kan göra så, det ger mig lite hopp om framtiden 🙂 Jag tror jag är rädd dels för att jag faktiskt blivit utsatt när jag var yngre och då på landet där jag är uppväxt. Det hände något när min trygga plats plötsligt blev farlig när jag var så ung. Sedan har det varit en hel del incidenter på senaste här där jag bor. En kan ju tro att precis alla skumma karlar kommer hit 😀

      Gilla

  3. Ping: Inte utan min vintercykling - Helena Enqvist - hon som cyklar lite

  4. Jag måste också ha med telefonen. Jag lyssnar visserligen alltid på något, men jag har också gjort mig illa en gång halvvägs runt en sjö och utan telefon. Nu gick det bra, men sedan den gången springer jag inte utan. Som sagt – något kan hända.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s