Att vara sin egen

De senaste dagarna har varit tysta här på bloggen, mycket på grund av det härMen nu börjar jag så smått se ljuset igen vilket är så himla skönt! Någon träning har det inte heller blivit, men imorgon tänkte jag ge mig ut på en lugn runda. LÄNGTAR.

Annars så tickar det lilla livet på som vanligt. Även om det har varit lite grått i veckan så måste jag säga att jag trivs som fisken i vatten som egenföretagare. Ibland får jag nästan en overklighetskänsla: Jag rattar det här helt själv!? Det är superhärligt, speciellt som nya kunder kommer till och faktiskt gillar mitt arbete. Nu ska jag till exempel sätta mig ned och skriva om hälsa och mineraler. Det är ju en dröm att få hålla på med sådant en faktiskt brinner för och tycker är intressant.

Att vara min egen känns ibland som enda vägen för mig. Jag har ett enormt behov av att bestämma själv och styra min egen tid. Det innebär så klart inte att det ändå inte blir mycket jobb, men det känns ändå som jag har makten. Vill jag så kan jag sätta mig ute i solen och jobba en stund. Eller nåja, när någon kommer på hur sjutton en får bort solblänk på skärmen kan jag göra det. Nu ska vi inte glorifiera i onödan här 🙂

Lade förresten till en flik här på bloggen ”Anlita mig som skribent”. Även om det fortfarande ska vara mest löpning och mat här så vill jag ändå knyta bloggen till den andra delen av mig. Meningen är att den där lilla fliken ska bli en liten portfolio vad det lider också. Tänkte ett tag att jag skulle ha en separat skrivarsida, men satsar nog mer på att integrera mitt arbete här. Det räcker liksom att driva en blogg känner jag, i alla fall för nu.

Oh, förresten! Såg att bästa Ida/Träningsblogga ska ratta Runkeepers Instagram. Stort tycker jag, för hur många är vi inte som tagit våra första stapplande löpsteg med Runkeeper på armen, ibland med den där rösten på oavsiktlig maxvolym så att vi nästan hoppat ned i diket av skräck när den tagit ton. Eller är det bara jag. In och följ!

20170523_154423-01

 

 

Första riktiga sommardagen

Jag vet inte hur det har varit hos er, men här har det inte varit någon sån där klockren sommardag. Förrän idag då. Visst har det varit varmt och fint tidigare, men ändå inte så där så att det känns riktig sommar. Idag däremot är vädret alldeles fantastiskt. Solen skiner och jag har varit ute på balkongen och planterat. Jag råkade i och för sig visst plantera så pass att jag höll på att tuppa av. Det blir så enormt varmt på vår balkong.

Jag vet inte hur det blir med spring idag bara. Värme+pms+lågt blodtryck brukar inte vara någon höjdare. Hatar att bli sådär lätt i huvudet. Oftast blir jag inte det under tiden jag springer, det kommer efteråt. Visste ni det förresten, om en är en sån med lågt blodtryck (och förmodligen annars också) så är det bra att inte stanna tvärt när en sprungit klart? Det som händer då är att blodtrycket avtar trots att kärlen fortfarande är vidgade. Då kan det vara lite svårt att få ordentlig försörjning upp till knoppen. Eller, nu är jag ingen medicinskt kunnig person här, men jag tror att det är ungefär så det är. Ni behöver ju inte citera mig bara..hehe Jag brukar i alla fall traska omkring lite när jag kommit hem så att kroppen hinner med.

Nu kommer stackars helgjobbande Daniel snart hem, sen ska vi bara ha det fint och äta något gott. Kanske, kanske blir det en löptur ikväll när det blivit lite svalare.

IMG_3960

Att vara en bloggperson

Det är inte klokt vad härligt det är att vara med blogg igen! Ni kanske inte visste det, men jag har bloggat ända sedan det blev något så när populärt med bloggar, kanske sedan 2007? Eller var det tidigare? Nåväl, jag har i alla fall haft ett par bloggar sedan dess och bloggat mer eller mindre regelbundet. Att plötsligt vara utan blogg var på ett sätt skönt, men faktiskt mest lite obehagligt. Det är nästan som att förlora en kär vän. Samtidigt kanske springer och trimmar-kostymen blev lite för stor? Det blev liksom fyllt av krav, mest från mig själv. Krav på att hålla mig inom en viss ram och krav på att producera innehåll.

hundkex

Den här gången tänkte jag låta bloggandet vara lite mer en härligt fritidssysselsättning, något som jag kan koppla av och ha kul med. Jag märkte dock hur otroligt mycket jag saknat att skriva på en egen blogg, så fort jag skrivit klart det första inlägget ville jag skriva ett till. Jag är nog helt enkelt en bloggperson, lite beroende av det sociala utbytet, nätverkandet och skapandet som det ändå innebär att blogga.

Konstig grej förresten: När jag kopplade bort springer och trimmar så kopplade jag också bort hela bloggvärlden. Min rss-läsare försvann från telefonen och från datorn ganska omgående. Det var liksom något som var så sorgligt med att inte längre vara med i gemenskapen att jag la ned det helt. Men nuså, nu kör vi igen!

midsommarblomster

 

En helt vanlig dag sedd från mobilen

Det var så otroligt passande att veckans BoH-tema var ”en helt vanlig dag” eftersom jag skrev det här inlägget om drömliv här om dagen. Nu får ni alltså se hur en dag i mitt liv egentligen ser ut. Kliver jag upp klockan 6.00 och börjar med yoga o.s.v.? Insåg förresten att jag borde använt mig av några slags time stamps när jag skrev den här texten, men nu får det helt enkelt bli lite ungefärliga tidsangivelser. Dagen jag valt att dokumentera är en tisdag, alltså igår. Den här dagen var verkligen helt plain, inget extra alls, men så är det ju ibland.

8.00 Jag vaknar för sent. Tröstar mig med att jag jobbat tills sent på kvällen dagen innan. Förresten är det skönt att sova ut. Daniel går upp och kokar kaffe, sedan dricker vi det i sängen. Jag dricker alltid mitt morgonkaffe i sängen medan jag ligger och kollar vad som hänt i världen sen jag slog igen ögonen.

9.00 Äter frukost. Glömmer att ta bild. Det blir i alla fall soygurt med banan och cashewnötter. Till det dricker jag kaffe och tar vitaminer + Maca.

9.30 Slår upp datorn och börjar jobba med att skriva och redigera texter. Sitter fortfarande i soffan fast jag sa för flera veckor sedan att jag skulle skaffa en vettig stol. Förr arbetade jag alltid vid köksbordet men sen vi skaffade den här sköna soffan i somras bor jag i den. Inte så bra för rygg och axlar.

20160912_131825-01

Jobbar på rätt flitigt med lite pauser för kaffe och småprat med Daniel.

12.45 Daniel åker till jobbet och jag bestämmer mig för att det är dags för lunch. Det blir enklast möjliga: Nudlar, buljong, spenat, sojabitar, sjögräs, rödlök och cashewnötter på toppen.

20160913_133636-01

13.45 Fortsätter jobba lite till. Tycker det jag gör är jätteroligt men bekymrar mig lite för allt stillasittande det medför.

15.30 Jag känner att jag suttit stilla alldeles för länge. Debatterar lite med mig själv men sen åker träningskläderna på.

20160913_161559-01

16.00 Springer och inser att jag missbedömt vädret totalt. Eftersom jag suttit inomhus hela dagen har jag inte fattat att det är 22 grader och sommarvärme ute. Svettas galet mycket i svarta tajts och lika svart och långärmad tröja.

20160913_161633-01

16.30 Hemma igen. Duschar och skrotar runt lite. Äter en banan. Är aldrig speciellt hungrig när jag sprungit. Det brukar komma någon timme senare.

16.50 Är sjukt kaffesugen istället. Blir det rätt ofta när jag tränat. Någon som känner igen? Kokar en kopp och sätter mig och njuter.

20160913_173514-01

17.00 Sätter mig och jobbar lite mer. Egentligen har jag bestämt att jag inte ska sitta och kvällsjobba för mycket. Samtidigt gillar jag att jobba när resten av världen ”stängt av”. Det är som axlarna sjunker ned och en kan sitta och pyssla på i egen takt. Förresten är det ju lite det som är vitsen med att vara sin egen: Jag bestämmer själv över mina tider.

19.00 Börjar känna mig hungrig och inser att jag inte ätit någon middag. Det blir nudlar igen. Verkligen ingen ideal matdag detta. Det är nog för att det är lite tråkigt att äta själv.

19.30 Gör ett sista jobbryck.

20.30 Stänger ned ordbehandlingsprogrammet sista gången för dagen. Pysslar lite i lägenheten och surfar lite.

21.00 Börjar författa detta blogginlägg och tänder doftljus för höstmyskänsla.

 

20160913_210128-01

23.00 Daniel kommer hem från jobbet. Vi sitter i soffan och pratar om dagen och allt möjligt annat. Bra avslut på denna dag, att få knyta ihop den med den en älskar.

00.00 God natt.

Sådärja, det här var en helt, helt vanlig dag i mitt liv. En vardag som kanske var lite åt det tråkiga hållet.  Kom förresten ihåg att ni gärna får hänga på vårt veckotema. Jag vill gärna se vad ni har för er om dagarna! Om du som jag älskar att få en inblick i människors liv på det här viset måste du kolla in dessa helt vanliga dagar också: –> Camilla Tränar:s måndag.

–> Helena (hon som cyklar lite):s måndag

–>Anna Janssons ganska vanliga måndag

Daniel, jag och Landsberget

Alla inlägg här på min blogg skriver jag mest med tanke på er (och för att jag tycker det är kul så klart). Jag vill att ni ska kunna hitta spännande grejer, inspiration, pepp eller bara kunna känna igen er när livet inte är så lattjo. Men det här inlägget skriver jag faktiskt mest för mig själv, för att jag vill kunna kika tillbaka och minnas. Jag skriver det nu för att känslan är så färsk i kroppen och för att jag vill bevara den. Jag ska börja berätta lite om mig och Daniel:

landsberget2

När jag var 22 fick jag kontakt med en kille på nätet på ett helt random sätt. Jag visste att han hade en tjej men jag kunde liksom inte släppa honom. Jag älskade att sitta och chatta med honom långt in på nätterna. Han var så smart, rolig och härlig. Den där nätvänskapen växte till något mer och den där tjejen han hade visade sig inte vara något långvarigt. För att göra en lång historia kort bestämde sig den där 19-åriga killen att han ville komma och hälsa på mig. Jag bodde hemma i mitt föräldrahem sen en tid tillbaka då och en vacker dag dök han upp. Med en ros i handen och var mycket längre att jag föreställt mig. Vi satt på mitt flickrum och pratade och inget kändes konstigt eller spänt. Jag har alltid känt mig så himla trygg med honom. Till slut utbytte vi vår första kyss. Efter det följde hela tre år av intensiv pendling mellan varandra. Sen fick jag jobb i Västerås och flyttade in, vad jag trodde var tillfälligt i hans lägenhet. Vi har liksom alltid skyndat långsamt.

landsberget1

Ända från första början har han varit min klippa. Han var med som ett stadigt och starkt stöd när min pappa blev sjuk och senare dog. När livet varit jobbigt med utmattning och depressioner har han alltid varit mitt största stöd. Jag vill tro att jag är ett lika stort stöd för honom också.

Han är min bästa vän, han förstår mig och har lika knasig humor. Han bangar inte för en spontandans med tillhörande sång i köket en vardagskväll. Med honom känner jag mig alltid trygg och älskad plus att vi har det så jäkla roligt.

landsberget3

Men i alla fall, vi snabbspolar framåt till i förrgår kväll då denna fantastiska person jag lever med plötsligt föreslog att vi skulle åka till en utsiktsplats på Landsberget. Det var redan rätt sent och han var rätt stressad och konstig när jag föreslog att vi skulle koka kaffe och ta med. Till slut kom vi iväg och  fram till den där utsiktsplatsen. Eller nja, vi kom fram till stigen upp som visade sig vara mycket mindre stig än vad den var klättervägg. Jag springer ju och tycker mig ha rätt hyfsad kondition men höll i alla fall på att dö flåsdöden under färden upp.

Väl där visade det sig att det där utkikstornet inte alls var den barnfamiljsanpassade varianten jag tänkt mig. Det var istället ett gammal militärt utsiktstorn med smala stegpinnar som såg helt ostabilt ut.

torn

Jag vågade mig upp till första avsatsen, sedan började jag faktiskt småsnyfta och darra i knäna. Alla bilder ovan har därför Daniel tagit eftersom han vågade sig en bit upp. Efter den misslyckade utsiktseskapaden fikade vi lite. Sen började det bli väldigt mörkt och jag fick bråttom ned till stigen igen. Och då, på en brant stig i mörkret i skogen, friade Daniel till mig <3.

Det blev alltså inte som han tänkt sig, med ett frieri på ett utsiktstorn i solnedgången. Men det blev ändå det bästa frieri jag kunnat tänka mig. Jag var så otroligt oförberedd att jag började snyfta (läs fulgråta), något jag aldrig trott att jag skulle göra.

Och ja, nu är jag bara så himla glad och varm över hela grejen. Nästa sommar gifter vi oss efter 15 år tillsammans. Som alltid skyndar vi långsamt.

När livet är enkelt

Igår packade vi in oss i bilen och styrde rätt ut i skogen på grusiga småvägar. Eller, innan dess stannade vi till vid affären och köpte massor av sånt som är gott, till exempel: ciabatta, hummus, kronärtskockskräm, oliver och vegetarisk salami. Sen tog vi med vår matsäck och åkte rätt ut i skogen tills vi kom fram till en liten skogssjö. Vi traskade en bit längst stranden och hittade en fin plats att bre ut filten på. Vid det här laget var jag helt överhettad efter bilfärd och promenad i värmen. Men så snart jag doppat mej i det svala vattnet kändes allt bra igen. Efter badet åt vi matsäck -Smakar mat någonsin bättre än efter ett dopp?

Vi satt en lång stund där vid vattnet sen, pratade och bara hade det härlig. Ni vet, ibland kan man drabbas av den där känslan av total lycka? Så där så att en vill stanna tiden? Exakt så kändes det igår. Tänk att det ändå behövs ganska lite för att känna så. Bara lite vatten, fin natur, någon en tycker om och god matsäck. Rätt värt ändå va? 🙂

sjö2

fot

picknick

sjö1

Semester!

Jag skrev ju tidigare att det inte blir någon semester för mej. Men så bestämde jag mej för  att jag ändå är värd en liten minisemester. Tre små dagar att koppla bort alla måsten på och göra sånt som är härligt. Även om jag jobbar fritt och kan bestämma över mina egna tider, så är det ändå något speciellt med att säga att en är heeeelt LEDIG. Det innebär att det dåliga samvetet över saker en kanske borde ha gjort försvinner och att en bara kan slappna av. Idag är jag inne på min tredje och sista dag av min lilla semester.

Jag har kommit på att jag egentligen inte kräver så himla mycket av livet för att jag ska må bra. De här dagarna har vi gjort små utflykter och bara haft det fint. Det räcker liksom för mej. Igår åkte vi till Strängnäs och strosade och åt vid hamnen. Alltså, Strängnäs är så himla, himla fint och mysigt! Idag är planen att köpa med oss allt som är gott och sedan åka till någon mysig badplats för att bada och ha picknick -Typ det mysigaste en kan göra enligt mej. Jag tänker surdegsbröd, hummus, oliver, jordgubbar och sånt…mmm

Tänk ändå, vilken skillnad det kan göra för själen, att bara ta några dagar ledigt. Prickade ju in det ganska bra också kan jag tycka, nu när det blev supervarmt och härligt.

hundkex

lada

(Bilder från Dalarna i midsommras)