Pmds och träning

Igår morse vaknade jag och kände att något liksom svängt runt i kroppen under natten. Plötsligt känner jag mig oändligt trött,  kroppen är tung och allt känns jobbigt. I huvudet avlöser ångestfyllda tankar varandra och mitt humör är kort och vasst. Det är helt enkelt pms-veckan som inträtt, eller i mitt fall, pmds-veckan.

För er som inte vet är pmds en svårare form av pms. Det är ju rätt vanligt att en mår lite dåligt innan mens, känner sig svullen och låg, men för en person med pmds påverkar hormonerna mer än så. För mig är det mest påtagliga hur mitt psyke blir ett helt annat. Från att vara en människa som är nöjd med livet och ofta väldigt glad, trillar jag ned i ett mörker där ingenting känns speciellt kul och alla problem känns enorma. Jag påverkas även vid ägglossning, men då på ett lite annat sätt. Vid ägglossning får jag faktiskt ondare än vad jag får vid mens. Det är förresten oftast inte mensvärk som är ett problem vid pmds, utan mer det psykiska. Ägglossningskänslorna känns också på ett annat sätt. Om jag blir ledsen och ångestfylld innan mens, så blir jag mer arg och irriterad vid ägglossning.

Jag skrev en hel del om det här när jag bloggade förr, helt enkelt för att det är oundvikligt för mig att inte ta upp det eftersom jag faktiskt inte riktigt är mig själv två veckor av fyra. Dessutom påverkar det min träning enormt mycket. Faktiskt så till den grad att jag ibland tror att det är pmds:en som gör att jag ibland har svårt att springa regelbundet. Är det en dålig period går det bara inte. Då hjälper glada tillrop om hur mycket bättre en mår av träning föga. Det är svårt att förklara för den som inte själv har samma problematik, men kroppen blir så fruktansvärt tung och trött och psyket orkar helt enkelt inte.

Den här perioden verkar som tur var, vara en bra period för mig (det växlar en hel del från månad till månad), så igår tog jag mig faktiskt ut och sprang en sväng. Det var väldigt skönt även om löpningen går mycket tyngre under dessa perioder. Men det hjälper! Det gör att jag blir lite gladare och att jag orkar lite mer. Det hjälper dock inte när det är en dålig period. Då går det helt enkelt inte att springa.

En annan anledning till att jag tar upp det här är att jag vet att det finns många kvinnor som inte ens vet att de är drabbade. De tror bara att de är deppiga i perioder, eller till och med galna. Jag vill därför tipsa om att logga när exakt en mår dåligt under några månader. Då ser en tydligt om måendet faktiskt är cykliskt. Det finns många smarta appar en kan använda för det. Jag skriver ofta bara ned några ord, typ ”ångest”, ”rädd”, ”trött”, o.s.v för att få en överblick över hur läget är. Loggandet gör också att jag till en viss del kan distansera mig från känslorna. Om jag vet att jag hade ångest på precis samma dag förra månaden så förstår jag att det inte är jag utan hormoner som spelar mig ett spratt.

Det sorgliga i kråksången är dock att det inte riktigt finns något ultimat bot för pmds, men det finns saker som hjälper många. En del mår bättre av att se över kosten, en del äter p-piller och en del äter ssri. Själv gör jag det sistnämnda, något som gör att jag inte ramlar ned i mörkaste mörker. Dock hjälper det inte mot den förlamande tröttheten eller känslan av tyngd. Vården är också hopplöst oupplyst, faktiskt så till den milda grad att vissa läkare inte ens känner till problematiken. Jag hoppas så att det kommer  att läggas mer pengar på forskning runt denna kvinnosjukdom. Jag vet att det finns några forskningsstudier som är igång nu, och det vore för himla fint om de kunde hitta svaret på gåtan.

Om du känner igen dig så finns det några saker jag vill tipsa om:

  • Gruppen ”Vi som lever med pms & pmds” på Facebook.
  • Det här blogginlägget som förklarar känslan väldigt bra från bloggen Vill bara finnas.
  • Appen Hormone Horoscope som på ett roligt och pedagogiskt sätt förklarar vad som händer hormonellt i kroppen dag för dag. Den har gett mig många aha-upplevelser. Nu vet jag till exempel att det är progesteron som är boven bakom min trötthet.
  • PMS-podden! Jenny Öhrn Segolsson och Charlie Michaelsen poddar varje vecka om hur det är att leva med pms, både med allvar och massor av humor. Dessutom testar de friskt olika botemedel och redovisar resultatet i podden.

IMG_5361

Detta vill jag att Springer & Trimmar ska vara

Under tiden som jag pausade funderade jag också mycket på det här med att träna, träningsblogga, vad jag kan tillföra och vad jag vill att bloggen ska vara. Det är absolut inte så att jag inte tror att jag har en plats i träningsbloggsvärlden, det vet jag att jag har. Det kan dock vara lätt att tappa bort sej lite ibland: Borde jag lägga upp övningsvideos, borde jag sträva efter något speciellt mål, borde jag skaffa magrutor? Är det så en träningsbloggar? Nej, jag tror att det inte alls behöver vara så. Allt det där finns ju i överflöd om en söker träningsbloggar, jag säjer inte att det är något fel, jag säjer bara att det inte är mitt sätt att träningsblogga.

springerochtrimmar1

Det jag har tagit fasta på (och som ni också berättat för mej att ni gillar), är att jag är en vanlig person, en person som tränar för att må bra, som springer av passion. Det blir alltså inga progressbilder -Ja, jag vet, jag tog en irrväg runt något sånt också i bloggens linda (you live and you learn), det blir nog inga övningsvideos (är ju ingen pt, vill inte att någon får men för livet..hehe..eh). Vad det blir och vad jag vill att det ska vara är: Lustfylld träning, träning för att må bra så väl psykiskt som fysiskt. Att trivas i sin kropp, att totalt strunta i det där att forma om och greja, att istället fokusera på nöjdheten och låta kroppen hänga med. Det blir också mina tankar kring kropp och ideal, kring kost och hälsa. Och så blir det så klart massor med god vegetarisk mat och lite skönhet. Sånt jag gillar och mår bra av.

Jag skissar på att ge hela bloggen en make over men det får helt enkelt ta den tid det tar. Just nu är jag glad att jag sparkat igång bloggen igen och känner att jag ska det lite lugnt med storprojekt, men det kommer nog.

springerochtrimmar2

Kort sagt:Det jag vill att en ska känna när en besökt min blogg är bl.a: ”Spännande, det vill jag prova”, ”Jag ska nog våga prova att börja springa ändå” o.s.v, positiva grejer alltså. Jag vill att en ska våga testa nytt och se möjligheter när en gjort ett besök här, kanske kan det vara att införa mer vego, kanske att börja vara snällare mot sin kropp eller nästan det bästa av allt: Att våga ta de där första springstegen!

springerochtrimmar3

 

 

 

 

Rörelse och vitamin-kickar

smoothie1

Hm.. gillar inte att vara den här bloggaren som bara: ”-Jag är sååå trött, ooorkar inget”. Men hur lite jag än gillar det så är det så läget är just nu. Jag är så himmelens, himla seg! Ja,ja, sånt är livet ibland: Perioder är energilöshet brukar oftast följas av perioder med mer energi. Kanske är det bara kroppen som laddar om?

Mitt bästa knep när det känns så här är rörelse. Hur segt det än känns så känns det alltid bättre efter lite fysisk rörelse bara en släpper kraven. Det är liksom inte under såna här perioder en springer sitt fortaste, det är istället bättre att tänka: Det är bra om jag ger mej ut, jag får stanna och gå om jag vill, jag får springa hur kort och sakta jag vill. Orkar en inte ge sej ut och springa eller träna annat så hjälper det faktiskt att göra några jumping-jacks eller springa upp och ned för en trappa några gånger. Rörelsen, även om det är lite, gör att hjärnan får en kick – Testa!

Annars försöker jag ladda min kropp med sånt som är bra för den, saker fyllda med energi och vitaminer. Smoothien här ovan består av äpplen, havremjölk, kokosfett, banan och den nya favoriten: Gurkmeja. Förhoppningsvis ger den mej lite extra energi.

Så, vad händer i bloggen i höst?

Jag är verkligen S.U.P.E.R-fylld med inspiration inför blogghösten! Detta är lite av vad jag känner mej extra pepp på:

  • Göra själv! Jag gillar ju det där med att fixa själv, se om jag kan göra något eget som är lika bra som det jag köper i butiken. Det mesta går ju faktiskt att göra själv, allt kommer ju någonstans ifrån. Mina älsklingssaker att fixa själv är ju mat och hudvård (i skrivandets stund står en skål havre-yoghurt och fermenterar i ugnen) Inför hösten har jag typ tusen olika expriment att dela med mej av på bloggen.
Detta är ingen hemgjord yoghurt men den får illustrera de yoghurtar jag tänker försöka mej på i höst.

Detta är ingen hemgjord yoghurt men den får illustrera de yoghurtar jag tänker försöka mej på i höst.

  • Löpning! Ända sedan Midnattsloppet (eller egentligen tidigare) har jag varit sugen på att ”take it to the next level”.  Jag vill bli så bra som bara jag kan bli! Satsa på löpningen, springa mer och längre. Jag tänkte på det tidigare, att detta år varit nästan som ett uppvärmningsår. Jag har liksom varit chockad över att vara någon som kan springa, som kan springa längre än 200 m, som kan springa en mil. Det är som om jag smält det nu (det tog sin lilla tid) och vill springa vidare. Detta kommer ni så klart att få följa i höst.
Hon som faktiskt springer.

Hon som faktiskt springer.

  • Livet. Jag är på någon slags delningspunkt i livet. Vad vill jag göra? Hur vill jag leva? Måste livet se ut exakt så som samhället säjer att det bör eller kan en vara lycklig ändå? Jag funderar så himla mycket på sånt här: Lyckojakt, konsumtionshets, normer, arbete…Ni vet… Sånt. Jag kommer säkerligen att skriva massor om det här.
Livet?

Livet?

Detta är lite av vad jag känner mej peppad på inför blogghösten! Hoppas ni vill hänga här med mej och dela tankar och idéer.

Efter lite spring känns det oftast bättre!

Nej, jag har inte återgått till mitt bloggsommarlov, det är mer det att jag varit fast i mensvärkens och supertröttmans grepp idag – därav noll bloggande. Men efter att ha varit fruktansvärt initiativlös hela dagen så tog jag mej i kragen framåt kvällen och gav mej ut på en lugn runda. Knappa 7 kilometer blev det, egentligen hade jag tänkt mej en mil idag men bestämde mej för att 7 kilometer räckte gott för min trötta kropp. Och åh vad mycket bättre det kändes efteråt med lite endorfiner i kroppen istället för hormondepp. Dessutom var mensvärken puts väck när jag kom hem. Är så glad att jag har detta i mitt liv! Det ger så oerhört mycket mer än en tränad kropp –  det ger glädje, energi och är världens bästa pick me up när en mår dåligt.

Ytan

Tillfredsställesen i att mina forna tajtaste jeans som knappt gick över rumpan nu är mina skönaste, lösaste, slapparjeans.

Tillfredsställesen i att mina forna tajtaste jeans som knappt gick över rumpan nu är mina skönaste, lösaste, slapparjeans.

Det är ju väldigt viktigt att tala om träning i den bemärkelsen vad den gör för kroppen: Hur en orkar mer, hur en sover bättre, hur mycket gladare en blir. Men. Kan vi för en liten stund prata om ytan? Ren njutning för mej just nu är nämligen att kunna gå till min garderob, välja vilka plagg jag vill, inte tänka: dölja, inte kämpa med dragkedjor, inte svettas i kampen med ett par jeans. Det är faktiskt det: Ren njutning.

Egentligen handlar det inte så mycket om att jag blivit jättesmal (för det har jag verkligen inte). Det handlar nog mer om att jag hittat tillbaka till min kropp. Kläder har alltid varit viktigt för mej, jag har älskat att klä mej, visa vem jag är utifrån klädsel. När jag gick upp i vikt slutade klädseln att handla om att visa vem jag var och började handla om att dölja. Vad skulle minst visa att jag faktiskt blivit så mycket större? Eftersom detta med kläder alltid varit ett så stort intresse för mej kan en nästan säja att en del av min personlighet försvann.

Missförstå inte detta nu! Jag menar inte att man inte kan visa sin personlighet genom klädsel om en är överviktig. Jag tror en kan vara nöjd med kroppen i nästan vilken storlek som helst. Detta handlar mer om att jag fick tillbaka MIN kropp. Jag känner mej helt enkelt lite mer hel igen när jag får botanisera i min garderob utan begränsningar.

Bara så.

 

 

 

 

Tacksamheten och träningen

träningscollage

Ja, som bilden antyder: Det råder inte bara ett litet pirr här längre, istället har ett stort träningssug satt tänderna i mej, eller kanske allra mest ett springsug. Jag har ju skrivit om det några gånger förut; att för mej är inte träningen bara något som är bra för kroppen utan minst lika mycket något som är bra för själen, som medicin. Just nu är jag fortfarande rätt snorig och kan inte ge mej ut och springa hur gärna jag än vill (och det vill jag!).

Just idag kändes det verkligen som jag hade behövt springa. I morse när jag vaknade så vaknade jag med en lätt ångestkänsla över bröstet, inte för att något hänt utan för att jag bara gör det ibland, mer sällan nu än förr dock. Just vid såna tillfällen är träning ett så bra bot. En kan kanske tänka: Ska en springa ifrån sina problem? Fast jag tycker inte att det är det jag gör, min löpning handlar mer om att få perspektiv. När jag inte rör mej hamnar jag lätt i negativa tankespiraler, när jag tränar är det tvärt om, då tar nästan alltid de positiva, peppiga tankarna över och sen följer känslan med hela dagen. Det är något med det där att röra kroppen och inte bara leva i huvudet.

Fast även om det är lite segt idag så är jag ändå så himla tacksam. Jag är jättetacksam över att jag kan och att jag verkligen tog tag i det där med att börja springa, att jag har det i mitt liv. Det hjälper mej så enormt mycket!