Hur går det med min veganism?

Jo, tackar som frågar: Det går superbra att vara vegan. Jag skulle nog gå så långt som att säga att det är ett av mina bästa beslut i livet. För er som inte riktigt hänger med i svängarna här: För ett tag sedan bestämde jag mej för att gå över från lakto/ovo-vegetariskt kost till helt veganskt. Jag lovade att skriva ett inlägg och berätta om hur det gick och kändes lite senare, och det inlägget kommer alltså här.

Är jag helt och fullt vegan?

Jag tänker på att det beror lite vem en frågar? Om en frågar en superstrikt vegan så kanske jag gör många fel? Men om man frågar mej så skulle jag verkligen säga att jag är vegan, även om jag gör några avsteg ibland.

Jag tänker lite så här: Hemma är all mat som lagas vegansk men om jag blir bortbjuden så är jag inte superpetig. På födelsedagskalas och sånt orkar jag inte vara den som nitiskt står och stirrar på kakfatet och försäkrar mej om att allt är bakat utan smör. Släkt och vänner anstränger sej ändå så himla mycket för att servera vegetariskt mat som jag kan äta. Sen känner jag, och detta kanske är dumt, men jag ORKAR INTE ta vegandiskussionen varje gång jag är bortbjuden.

Det finns andra gånger jag gör avsteg också, till exempel köpte Daniel riskakor med smak här om dagen. De visade sej inte vara veganska, men jag äter dem ändå. Varför? Jo, en del av det här veganbeslutet går ju ut på att vara rädd om miljö och inte bidra till matsvinn. Om vi då skulle köpa nya grejer för att det råkade bli fel denna gång, då riskerar vi att något står i skåpet och blir gammalt. Fast samtidigt, skulle han råkat köpa äkta creme fraiche, då skulle jag ju inte ha ätit den så det där är ju lite olika beroende på produkt.

IMG_7511

Är det svårt att bli vegan?

Jag skulle spontant svara nej på den frågan, men då var jag också redan vegetarian när jag började äta veganskt. För mej har det varit en sån himla liten omställning, typ havremjölk i kaffet istället för vanlig. Havrefraishe istället för creme fraiche o.s.v.Min vanliga mathållning har inte förändrats nämnvärt. Det enda som är lite annorlunda är att jag åt mycket ägg förut och det gör jag ju inte nu, men det är inget som känns jobbigt alls.

broccolismoothie2

Hur mår kroppen?

Min första reaktion när jag blev vegan: Vad sjutton gör mjölkprodukter med kroppen egentligen? Okej, detta är ju bara min egna upplevelse och jag kan verkligen inte säja att det bara var mjölken som spelade in. Men faktum är att så fort jag slutade med mjölk droppade jag direkt några kilon?  Jag tycker också att jag känner mej piggare och nu när jag börjat springa igen så märker jag att jag har grymt bra återhämtning, tidigare blev jag lätt öm. Jag var därför helt säker på att jag skulle ha rejält ont efter de senaste dagarnas löpning. Men nej, ingenting.

charlottaholding1

Hur mår jag psykiskt?

För mej, och detta är ytterst personligt, var det en lättnad att bli vegan. En tyngd lyftes från axlarna. Speciellt mjölkprodukter har varit något som jag och mitt samvete fajtats med länge. Det har helt enkelt inte känts naturligt och bra för mej att dricka mjölk, men jag har gjort det av gammal vana. Nu känts det otroligt skönt att slippa. I övrigt känner jag mej stabil och mår bra psykiskt, kanske lite bättre en förr t.o.m, men det kan ha tusen andra orsaker än just veganismen.

Som ni säkert förstått så skulle jag alltså säja att jag mår riktigt bra av att vara vegan: Bra ork och energi, bra återhämtning och stabil psyke.

havregurt

Om du är sugen på att testa

Jag orkar verkligen inte vara en sån som skriver andra på näsan om vad som är rätt och fel. Men om du känner dej inspirerad och sugen finns det många saker du kan göra för att äta mindre animaliska produkter utan att behöva ändra om hela ditt liv.

  • Är du en sån som jag, som MÅSTE ha mjölk i kaffet. Byt ut den mot havremjölk, i alla fall i några koppar. OBS, vilken havremjölk man väljer är enligt mej avgörande här. Vissa är bara vattniga och gryniga. Två som jag gillar och som har den där fylligheten en vill åt är Garants havredryck (tyvärr ej den ekologiska) och Oatlys iKaffe.
  • Byt ut grädde och creme fraiche i matlagningen mot vegetabiliska alternativ. Det finns massor.
  • Prova att köpa vegansk glass nästa gång du är sugen. Tofuline har supergod, du kommer inte att märka någon skillnad.
  • Morgonyoghurten är också en utmärkt grej att byta ut utan att det märks så mycket. Testa havregurt (här finns recept på egen havregurt) eller sojagurt. Just nu är min favorit sojagurt från Planti. Har aldrig, aldrig ätit godare yoghurt.

Min poäng är att man inte behöver ändra allt omedelbart. Fasa in lite nya produkter i din vanliga mat och se det som en kul grej!

Mer eller mindre vegan

Jo, jag skrev ju här om sistens att jag slutat med mjölkprodukter och skulle komma att skriva ett inlägg om det, så här är det. Sanningen är dessutom att jag slutat med ägg också och detta gör ju mej, som redan är vegetarian, till vegan.

Varför detta då? Jo, först och främst: Tycker det är svårt att skriva om detta utan att låta skuldbeläggande. Förstår ni hur jag menar? Att det ska låta som att jag skulle tycka att icke-vegetarianer eller icke-veganer skulle vara sämre, mindre empatiska människor. Kan vi bara först slå fast att, nej, det tycker jag inte. Ok? Alla har liksom sina grejer, sin historia, sina erfarenhet. En gör sina val utifrån dessa och en gör ofta sitt bästa med det en har. De flesta gör något för att skapa en bättre värld på sitt sätt. Så tänker jag!  Jag vill inte komma med pekpinnar men jag måste få berätta om min övertygelse. För det är ju ändå det det är, en övertygelse. Ja, och så skulle jag tycka det var jättekul om ni tycker det är spännande och blir lite inspirerade att kanske testa något veganskt ibland, ni som inte äter så i vanliga fall.

Kärnan av allt detta är att det där med mjölken länge har varit lite av ett skav och dåligt samvete för mej. Det är lång tid som jag känt i magen att det inte varit riktigt ok för mej att hälla komjölk i morgonkaffet eller äta yoghurt gjord på sådan till frukost. Komjölk är ju faktiskt egentligen kalvens mat. Och för att vi ska få komjölk tar man kalven från sin mamma väldigt tidig. Jag tror verkligen inte vi behöver dricka kalvens bröstmjölk som dessutom är fylld med saker för att den lilla kalven skall växa upp till en stor ko eller tjur. Det känns lite absurt när jag tänker på det? Äggen tog jag bort för att jag helt enkelt inte vet hur hönorna egentligen mår. Dessutom känns de inte jätteviktiga för mej. Så varför inte.

Jo, men i alla fall, för någon vecka sedan slutade jag bara och ingenting har någonsin varit lättare eller känts så bra sen jag först blev vegetarian. För mej är det en väldigt odramatisk förändring egentligen. Det enda jag har gjort är ju egentligen att byta ut mjölken i kaffet mot havremjölk och yoghurten mot sojgurt. Dessutom har jag lagt till vitamin B12 och exprimenterat loss med veganska ostar -Hur kul som helst!

Det är väl ungefär det! Jag kommer säkert och skriva mycket mer om det här. Bland annat om hur det känts i kroppen att lägga om kosten. Det kommer lite senare. Ni får gärna ställa lite frågor så länge.

IMG_1074

IMG_1069

Frukosten är den samma som så ofta förut men kaffet innehåller havremjölk och yoghurten är av soja istället. Dessutom är sojgurten toppad med en ny favorit: Bjäst (näringsjäst)

Maca och vetegräs -Två nya på superfoodhyllan

Ja men ni vet ju, jag är svag för så kallade superfoods. Jag blir så himla nyfiken på allt från chia till chlorella och måste testa (ofta med rätt höga förhoppningar men också med en rejäl skopa skepsism, för att liksom jämna ut). 

Nu har två nya små pulver fått flytta upp på min superfoodshylla: Maca och vetegräs:

macavete

Det gröna är vetegräs och det beige-gula är Maca. Vetegräset hamnade faktiskt hos mej av misstag, jag egentligen skulle köpa chlorella men tog fel grön burk. Macan är ett utskick från Nu3, dock ett utskick i rättan tid då jag velat testa Maca länge eftersom det säjs hjälpa mot pms, något som jag bekant har rätt ordentliga problem med.

maca

Jag tänkte att jag skulle berätta lite om Macan först: Macan är egentligen en rot som växer på högplatåerna i Peru. Jag har en variant där roten är torkad och finmalen men den finns också som tabletter. Den säjs bland annat vara energigivande och hormonbalanserande och har traditionellt tagits som stärkande medel inför långa strapatser.

Jag har bara ätit Maca i lite mer än en vecka (1 tsk utrörd i vatten), men känner mej försiktigt positiv eftersom min pms helt uteblev den här månaden. Det kan så klart bero på en rad andra olika saker: Ibland har jag helt enkelt inte så mycket pms, placebo eller att det äntligen har blivit ljust ute. Jag får fortsätta med utvärderingen och återkomma! Jo, en sak till: Det råder delade meningar om detta men jag tycker verkligen Maca smakar superäckligt. Fast smaken är inte så dominant, därför tror jag den är lätt att gömma i ex. ett glas jos. Mitt motto är dock att bita i det sura äpplet och dricka den med vatten -En vill ju inte råka förstöra ett helt glas jos.

vetegräs

Vetegräset då: Det kommer från Friggs linje med superfoods (jag brukar köpa deras chlorella). Vetegräs är helt enkelt vetegräs som är torkat och pulveriserat. Vetegräs säjs ha en del egenskaper som jag känner igen från chlorellan: renande och utrensande. Själv tar jag det av samma anledning som jag tar chlorellan, för att få i mej bra näringsämnen. Just vetegräs är rikt på klorofyll, magnesium, zink, mangan och innehåller en del järn. Vetegräset smak har jag faktiskt inte några problem med. Det är inte gott direkt men inte heller äckligt. Det smakar lite som nyklippt gräs luktar.

BoH veckotema: Godis

Veckans tema i BoH är kort och gott godis! Så här är det med mej: Jag må ha tusen andra hang ups och problem, men socker och godis är inte ett av dem. Jag har ett så himla odramatiskt förhållande till socker att det inte är klokt. Menar inte att kokettera här, jag lovar, jag har andra grejer jag brottas med. Jag är bara så otroligt tacksam över att jag sluppit sockerberoende som verkar vara något som många, många har det riktigt jobbigt med. Jag blir så himla sällan sugen på godis, det kanske händer någon gång ibland vid mens men annars kan det gå månader mellan gångerna som jag kommer hem med en påse lösgodis.

Jag tror kanske att jag har min uppväxt att tacka för det? Jag fick absolut äta socker ibland om det bjöds, men det var väldigt, väldigt sällan vi hade godis och fikabröd hemma på vardagar eller ens på helger. Då var jag naturligtvis lite avis på de där familjerna som hade en ”godislåda”, nu är jag istället väldigt tacksam. Det gjorde troligtvis att jag fick en odramatisk inställning till just socker:  Det är något en kan äta ibland, ibland inte, det kvittar liksom. Eller så är det bara så att just min kropp inte reagerar på något speciellt sätt på socker, kanske beror det bara på receptorernas känslighet?

>>Malin skriver ett inlägg som just berör det där med barn och godis (dessutom bjuder hon på recept på godisalternativ)

Jamen, det var väl nästan det! Jag har liksom inga starka känslor gentemot socker, i alla fall inte när det kommer till mej själv. Däremot har jag största respekt för de som kämpar. Jag tror absolut inte att sockerberoende är en påhittad diagnos som det ibland påstås. Jag tänker att det måste vara väldigt jobbigt eftersom en kan köpa socker överallt, när som helst -Som en alkoholist skulle få fri tillgång till sprit ungefär. Hur en ska lösa det vet jag dock inte.

Hur är ditt förhållande till socker?

påskägg

 

Kroppsboost!

Nehepp, jag känner mej inte så vidare värst mycket piggare idag. Typiskt. Ska försöka komma ut på en promenad i solen dock, det kan nog hjälpa tänker jag. Annars så har jag gjort mitt bästa för att boosta kroppen så mycket jag kan med hjälp av en grön smoothie bowl som innehöll det mesta av nyttigheter jag kunde hitta i skafferi och frukstskål, d.v.s banan, apelsin, chlorella, kokosolja (superbra för mättnadskänslan), chiafrön och spenat. Sedan toppade jag med extra chiafrön, solrosfrön och äpple -Gott blev det!

Hur det än är, vare sej det hjälper eller inte så kan jag tycka att det i alla fall ger en psykologisk kick att äta något nyttigt när en känner sej ur fas. Något som liksom känns som om det innehåller bra byggstenar och hjälper kroppen snarare än stjälper.

smoothiebowl2

smoothiebowl1

Frukost till lunch och Jabba the Hutt

Hörrni, sorry att det blir lite mycket frukost här på bloggen just nu, eller, tekniskt sett är inte detta min frukost utan lunch, men ändå. Ni förstår, om jag var en ångvält igår, så är jag mer Jabba the Hutt idag, svullen och dan med den mentala kapaciteten av en guldfisk ungefär. Men ge mej ett par dagar så är jag mej själv igen! MVH/rutinerad

frukostlunch1

 

Men frukostlunch var det ja! Ibland tycker jag att det är så himla smidigt att äta frukostmat till lunch. Säj att en vill äta någorlunda nyttigt men, som jag nämnde ovan, har den där guldfiskskapaciteten på hjärnan och helt enkelt inte kan komma på något (typ sådär så att en går till kylskåpet, stirrar tomt på en morot, stänger och upprepar proceduren en gång i kvarten): Då är det skönt att luta sej mot den gamla, goda frukosten. Idag blev det en skål med yoghurt, kokos, chiafrön och mango (mmmm…mango) och..

frukostlunch2

mina egenbakade knäckebröd som jag delade med mej av receptet på igår -Testa dem! De blev verkligen drömgoda och väldigt mättande tack vare sojamjölet.

chlorella

Sen boostade jag också kroppen med lite extra chlorella. Jag tror mej faktiskt märka att det hjälper lite mot min pms. Även om jag fortfarande går igenom stadierna ”ångvält” och ”Jabba the Hutt” så tycker jag att jag blir en kanske lite mindre ångvält, typ en minimodell (någon slags hemmafixarmodell kanske?) och en bebis-Jabba. Dessutom så känns det att jag fyller på med mineraler. Jag svettas ju enormt den här tiden på månaden och det brukar i sin tur medföra myrkrypningar i benen (misstänker att detta beror på någon slags mineralbrist) och nu, när jag druckit chlorella regelbundet i -…hm… kan det vara en månad – så har det faktiskt försvunnit *peppar, peppar*.

Ni då? Hur mår ni idag? Kvicka och glada eller mer Jabba the Huttig:a som jag?

 

Mat i samband med träning

Det är återigen dags för ett temainlägg tillsammans med bloggnätverket jag är med i. Denna vecka är ämnet: ”Mat i samband med träning”

Jag fick en aning huvudbry när jag skulle skriva om detta p.g.a: 1. Är ingen kostrådgivare och kan inte ge råd på det sättet.  2. Jag tänker faktiskt inte så mycket kring maten jag äter specifikt runt träning. Men lite tankar har jag allt och de kan jag ju delge er!

Först och främst tänker jag: Krångla inte till det så mycket! Om du är vanlig motionär behöver du inte hålla på och experimentera en massa, att äta sånt som du mår bra av räcker långt och att se till att fylla på så att du orkar träna. Jag har verkligen inga regler kring hur jag äter när jag tränar, jag följer bara de råd kroppen ger mej. Säj att jag ska springa: Då måste det gå minst 1,5-2 timmar från att jag ätit tills att jag ger mej ut. Precis efteråt brukar jag inte alls vara sugen på att äta men efter någon halvtimme dyker hungern upp och då ser jag till att äta -Inte svårare än så!

 Maria/Liltraining skriver förresten väldigt bra om det där med att göra det enkelt med mat och träning.

En annan aspekt, lite från andra hållet, är hur träningen påverkar hur jag äter. Jag är mycket mer benägen att fylla på kroppen med bra bränsle om jag tränat. En skulle kunna säja att träning föder bra kostvanor, så är det i alla fall för mej.

Dock finns det saker som jag föredrar att äta när jag tränat, gärna grejer som är snabba, friska eller fruktiga i smaken och innehåller lite protein. Det kan exempelvis vara:

  • Smoothie bowl, gjord på exempelvis:  mixad banan, spenat, någon annan frukt och kokosmjölk toppat med bär och nötter.
  • Turkisk yoghurt med bär
  • Bananpannkaka om jag är riktigt hungrig.

smoothiebowl