Ett mål lika bra som något annat

Här sitter jag med ögon som nu börjar anta en fyrkantig form. Igår fick vi nämligen ett jättelångt strömavbrott som gjorde datorjobb omöjligt. Detta betydde ju så klart desto mer jobb idag. Fast jag klagar inte. Vi passade på att åka och fixa lite välbehövliga saker på Ikea igår istället. Fint det med.

Nu börjar jag dock bli klar för dagen och ser fram emot kvällens löptur. Jag tror att det blir fjärde i ordningen? Alltså sedan jag började springa efter förkylningen(arna) igen. Det känns bra att liksom vara lite på väg. Är konfunderad över mot vad bara? Fast jag tror kanske jag vet: Jag vill helt enkelt kunna springa så långa sträckor att jag hinner njuta innan jag är hemma igen. Bra mål va? Ikväll tror jag att det blir lite omväxling från skogen och en aning asfaltslöpande istället. Tänkte att jag kanske skulle testa min vanliga femkilometersrunda. Enligt mina beräkningar borde det nämligen vara ungefär lika jobbigt som det backiga spåret. Vi får väl se.

Ja men hörrni, det var väl ungefär det jag känner att jag har idag. Nu middag, sedan spring.

jag

Åtta anledningar att älska löpning

Hej, person som är nykär i löpning här! Det går ju upp och ned det där med träningsinspirationen, men just nu vill jag faktiskt inte göra något annat än att springa. Fick till en sån där galet härlig runda i solnedgången igår igen. Okej, det var rätt himla myggigt och dessutom mycket jobbigare än sist (men då lade jag också på en knapp kilometer).

På grund av den nuvarande löparfrälstheten tänkte jag lista några av de anledningar som gör att jag älskar att springa. Här kommer de:

elljusspår

1. Löpningen tar mej ut i naturen. Den ger mej möjlighet att få dra in doften av blommande och grönskande skog (okej, jag drar in mygg och pollen också men det gör inte så mycket).

2. Löpning får mej att känna mej så himla grym och full av power. Det spelar ingen roll att det blir ganska kort och sakta just nu, efter en löprunda känner jag mej ändå bäst i världen. Det finns inget som får en att älska sin kropp så mycket som när man utför saker med den.

fötter

redd

3. Löpning är en fantastisk aktivitet att göra tillsammans med någon en tycker om. Under en löptur hinner en både bli stolt över sin partner tusen gånger, stärka och peppa varandra massor och dessutom får en dela den där powerkänslan.

4. Löpning ger så mycket tillbaka. Det man lägger in får man ganska snabbt plocka ut i form av bättre kondition och starkare ben.

lred

6. Ingen kräm i världen ger ett sånt härligt glow som löpning. Jag kan känna mej hur glåmig som helst, men när jag sprungit ser jag alltid pigg och fräsch ut igen (nåja, när det tomatröda ansiktsfärgen lagt sej vill säga).

7. När livet känns jobbigt är det få saker som plockar upp en så som en löprunda kan göra. Under en löptur jobbar min hjärna konstruktivt. Jag hittar lösningar på sådant som kändes hopplöst innan och jag kommer hem som en mycket lyckligare person.

8. Löpning är en träningsform som passar alla årstider, precis så som bästa Ida skriver om här.

Okej, jag hejdar mej här. Men lita på att det finns fler anledningar att älska löpning i denna springhöga persons huvud.

Och hörrni: Ha en riktigt härlig fredag!

 

 

Gör juli extra underbar med #Julikalendern

Jag ska snart komma till vad Julikalendern är, men först måste jag bara berätta lite om första löprundan efter förkylningseländet. Jag har alltså knappt sprungit på två månader vilket gjorde mej en aning nervös innan vi gav oss ut igår. Vi bestämde oss för en runda runt det 2,5 långa elljusspåret här (plus promenad på 2 km dit och hem). Och vet ni, det gick så himla, himla bra! Jag var lätt och pigg i benen efter den långa vilan. Första kilometern sprang jag bara och log och drog in den fantastiska doften som skogen bjuder på nu. I slutet där det är många branta backar blev det lite kämpigare, men absolut inte farligt. Att vi dessutom gav oss ut och sprang i solnedgången gjorde det hela ännu mer härligt -Så vackert att en dör lite. En riktigt bra första runda alltså! Det är ju precis det en behöver för motivationen.

IMG_1360

Okej, nu när vi avklarat det viktiga så ska jag berätta lite om Julikalendern! Julikalendern är alltså ett initiativ som mina fina bloggkollegor i BoH dragit igång. Nu är jag lite sen på bollen och har missat några dagar, men precis som jag kan du också hoppa på nu och passa på att förgylla lite juli lite extra. Julikalendern består av hela 52 olika luckor som gör livet lite härligare både för kroppen och för själen. Det kan vara ett yogapass ute, en picknick, att ringa en älskad vän, att köra några valda styrkeövningar eller att, som Helena, testa det där med huksittande.

IMG_1509

Så här går Julikalendern till: Du väljer helt enkelt en lucka under varje dag i Juli och utför den. Det finns luckor som passar alla typer och dagar och humör så du hittar alltid något som passar. Sen kan du dela med dej vad du gjort i dagens lucka i Julikalenderns facebookgrupp -Det är verkligen ett hett tips att gå med där. En behöver bara kika in där för att få massor av träningsinspiration och pepp på livsnjut. Du kan också hashtagga det du gör med #julikalendern på Instagram.

Och sist men inte minst, här är själva kalendern:

julikalendern

Att inte riktigt veta var en ska börja

Hej alla! Jag har ju verkligen lämnat bloggen för vinden den senaste tiden. Först berodde det på förändrad arbetsbörda, men där känner jag att jag hittat balans igen. Det som verkligen gjorde att jag tappade bort mej och mitt tränings-jag och därmed också bloggen var de attans tre envisa förkylningarna jag fick nu i vår och i början av sommaren. Den senaste kom med så ihärdig hosta att jag faktiskt skadade revbenet på vänster sida. Förutsättningarna för träning och annat kul har därför varit ganska så begränsade så jag bestämde mej helt sonika för att låta lelle bloggen vila i väntan på bättre tider.

Och ja, nu är de bättre tiderna här! Problemet är att jag inte riktigt vet hur man gör längre? Haha, nej, kanske inte så drastiskt, men jag har ju tappat väldigt mycket i kondition och styrka. Jag kan nog räkna gångerna jag tränat under den här våren och sommaren på ena handens fingrar. Jag som drömde om tidiga rundor i morgonsolen. Men det finns ju så klart massor för tid för det än! Det gäller bara att ta den där första rundan. Den har jag planerat in ikväll. Då tänkte jag och Daniel ta en runda i el-ljusspåret och känna på formen. För vet ni, det har varit så himla tråkigt att vara en sån som inte tränar.

Jag blev extra snopen här om dagen förresten. Det finns ett lopp, här där jag bor, som går ut på att en ska springa upp och ned för en brant backe så många gånger en kan under en timme. När jag först hörde talas om det och anmälde mitt intresse befann vi oss nog i april? Jag tänkte hur som helst att jag hade massor av tid att träna. Blev så himla förvånad när jag fick en notifikation om att eventet var i helgen (den som passerat) förra veckan. Det blev som ett kvitto på vilken himla förkylningsdvala jag befunnit mig i sista tiden. Lite har det känts som jag missat hela juni.

Men nu så, nu tar jag nya tag igen! Ikväll ska jag springa. Yay! Känner mej aningen nervös dock. Exakt hur mycket hinner en tappa på två månader?

midsommarblomster

Fira midsommar fick jag i alla fall göra utan förkylning. I Dalarna så klart.

Lätt bitterhet och fantastiska race reports

Hörrni, jag är lite i-landsproblemsbitter (långt ord).. Min förkylning vill inte riiiiktigt släppa taget och jag är så sjukt taggad på löpning. Känslan i kroppen när jag sprang förra veckan var så väldigt bra och jag vill bara sätta tänderna i det igen. Och så går det inte 😦

Jag är så extremt ovan med det här att bli sjuk också? Alltså, nej, jag vet, jag är ju relativt ofta lite småkrasslig, lite rispig i halsen, men inte så här. Nu är det andra gången på ganska kort tid som jag blivit sängliggande i flera dagar med rejäl förkylning. Jag har en teori om att det beror på alla förändringarna i mitt liv just nu. Båda förkylningarna har ju kommit när jag slappnat av efter ett uppdrag eller en större uppgift. Tänker att det kanske är lite som när jag hade migrän som tonåring. Då kom alltid de värsta anfallen just när jag slappnade av. Hur som helst, det ger väl med sej om ett tag.

Apropå löpning förresten, en blir ju om möjligt ännu mer taggad när man läser alla race reports från Göteborgsvarvet. Här hittar ni härliga sådana från både Erika och Ida. Vilka superbrudar! Älskar att läsa race reports! Sitter liksom och biter mej i tungan och håller andan av spänning fast loppet är färdigsprunget för länge sedan.

Själv drömmer jag om att tassa fram på en grusväg och lyssna på fågelkvitter. Snart så, snart blir det av. Ska bara snyta mej färdigt först..

elljusspår

Typ här vill jag springa!

 

 

 

Förkylning, lycka och milstolpar

Jösses. Igår fotograferade jag ett superhärligt brudpar, sen åkte jag hem och blev tvärsjuk. Så fort jag var klar och satte mej i bilen smällde det till med huvudvärk, sedan kom även feber och snuva smygande. Ok, jag hade lite, lite ont i halsen på morgonen men trodde verkligen inte att jag skulle bli sjuk. Kanske kan det bli så när spänningar släpper? Jag var trots allt en aning nervös innan.

Men hörrni: Hjälp, vad kul det var att få fotografera bröllop! Så himla speciell och härlig känsla att få dela en av de viktigaste stunderna för ett par. Liksom få vara med och uppleva deras fnittriga förväntan och lycka. Sen blev det massor av sjukt fina foton också. Känslan är typ: Jösses, jag KAN göra detta!

Fast det var egentligen inte det jag skulle skriva om. Tanken var istället att jag skulle sätta tänderna i veckans BoH-tema: ”En milstolpe i mitt träningsliv”. Jag kan känna igen mej lite i Malins tankar, att det finns flera viktiga milstolpar vid olika tillfällen i mitt träningsliv.

–>Läs om Malin/Lite längre:s milstolpar och skiftande träningsidentitet här.

Men trots det, trots att det finns flera milstolpar (några av dem finns samlade här) så är det alltid en och samma som poppar upp när jag får frågan: När jag sprang fem kilometer första gångenHur jag än vänder och vrider på det så är det ändå det som smäller högst. Hela min första tid av löpning var liksom uppbyggd på det där femkilometersmålet. För mej var då fem kilometer så sjuhuukt långt, något en bara kunde klara om en var riktigt vältränad. Jag var inte ens säker på att jag skulle fixa det. Nu har ju den synen reviderats lite. Men då, då kände jag exakt så.

Jag kan fortfarande känna känslan jag kände när jag passerade den fjärde kilometern och insåg att jag skulle fixa det. Den obeskrivliga stoltheten. Hur jag kände mej som världens proffslöpare. Hur jag inte kunde vänta tills jag kom hem och kunde få berätta för Daniel och skriva om det på bloggen.

Jag är med i en löpargrupp på facebook, och här om dagen skrev en tjej där jublande att hon klarat fem kilometer för första gången. Jag kunde verkligen känna hennes lycka då. Jag blev till och med nästan lite avundsjuk. När en inser att kroppen klarar så mycket mer än en tror: Det är stort. De där fem kilometerna var min första smak på det, det är nog därför de ligger mej så varmt om hjärtat.springBilder från mitt första löparår

Pigga ben

Den senaste tiden har jag och löpningen hittat tillbaka till varandra, och det med besked. Det blev ju lite si och så med träning när jag började frilansa. Det var mycket att sätta sej in i och jag blev ofta sittande vid skrivbordet från tidig morgon till sen kväll. Dumt nog prioriterade jag bort träningen lite väl ofta. Men jag antar att det kanske blir så när saker är nya? Jag hade ju tänkt satsa på vårruset, men glömde faktiskt helt bort det mitt i allt. Men nu så, nu har jag sprungit och njutit en hel del på senaste.

I helgen blev det löpning både lördag och söndag vilket faktiskt förvånade mig lite. Efter lördagens löpning trodde jag att jag skulle ha rejäl träningsvärk p.g.a ovana, men tji fick jag. Vaknade upp på söndagen med ben som kändes lätta och pigga, så jag tog en söndagstur också. Samma känsla i benen infann sej: lätta, pigga, glada. Okej, jag är inte så tränad just nu att jag ger mej ut på milrundor. Det blir bara några kilometer i ganska makligt tempo. Men ändå! Är så himla glad över att det går så pass bra.

Nu är jag verkligen nykär i löpningen. Kan en förresten bli annat när en springer genom häggdoft och andas vår, ja nästan sommarluft? Eller ja, jag inser ju att om en dras med pollenallergi, då är det nog lättare att hålla sej för skratt.. Har all sympati för er pollenallergiker.

Vad den här piggheten och brist på träningsvärk beror på vet jag faktiskt inte? Det kan vara en hel del olika saker. Kanske är det all vila mina ben fått, att jag nästan helt slutat med mjölkprodukter (tar den biten i ett eget inlägg), börjat äta b-vitamin, b12 bl,a. Eller så är det bara att jag mår så bra överlag? Hur som helst: Är nöjd och glad som det är. En behöver ju faktiskt inte spekulera så mycket, det räcker med att bara ha’re härligt.

spring