Att vara en bloggperson

Det är inte klokt vad härligt det är att vara med blogg igen! Ni kanske inte visste det, men jag har bloggat ända sedan det blev något så när populärt med bloggar, kanske sedan 2007? Eller var det tidigare? Nåväl, jag har i alla fall haft ett par bloggar sedan dess och bloggat mer eller mindre regelbundet. Att plötsligt vara utan blogg var på ett sätt skönt, men faktiskt mest lite obehagligt. Det är nästan som att förlora en kär vän. Samtidigt kanske springer och trimmar-kostymen blev lite för stor? Det blev liksom fyllt av krav, mest från mig själv. Krav på att hålla mig inom en viss ram och krav på att producera innehåll.

hundkex

Den här gången tänkte jag låta bloggandet vara lite mer en härligt fritidssysselsättning, något som jag kan koppla av och ha kul med. Jag märkte dock hur otroligt mycket jag saknat att skriva på en egen blogg, så fort jag skrivit klart det första inlägget ville jag skriva ett till. Jag är nog helt enkelt en bloggperson, lite beroende av det sociala utbytet, nätverkandet och skapandet som det ändå innebär att blogga.

Konstig grej förresten: När jag kopplade bort springer och trimmar så kopplade jag också bort hela bloggvärlden. Min rss-läsare försvann från telefonen och från datorn ganska omgående. Det var liksom något som var så sorgligt med att inte längre vara med i gemenskapen att jag la ned det helt. Men nuså, nu kör vi igen!

midsommarblomster

 

Tillbaka med nytt namn

Hej hörrni! Jag är tillbaka i bloggvärlden med ett nytt namn, eller ja, egentligen ett gammalt namn, mitt eget namn. Nu hittar ni mig här på http://www.charlottaholding.com.

Jag har saknat att blogga så vansinnigt mycket, jag är helt enkelt inte jag utan blogg. Ni vet, en springer ett superbra pass och sen känns det lite tomt? Vem ska jag berätta för? Inte för att träning nu nödvändigtvis måste rapporteras till andra, men ni vet hur det är. Jag är i alla fall otroligt nöjd med att ha min lilla plats i etern igen.

Vad hände då, varför försvann jag? Det är ju inget tråkigt som har hänt alls, det som hände var att jag startade mitt eget företag och sen har jag haft fullt upp med det. Vem hade anat att det skulle vara så svettigt att jaga kunder, bokföra och skriva hela dagarna? Men det var det, i alla fall för mig. Nu är jag lite mer hemma och trygg i det lelle skribentjobbet så nu vore det ju för himla fint att börja blogga lite igen.

Det ser lite eländigt ut här just nu, men som vanligt kan jag inte hålla mig tills jag har städat upp. Som ni ser så saknas bilder även om alla inlägg finns kvar. Det blir ett litet hästjobb till sen… Jag slängde upp den gamla headern så länge, så att ni ska känna igen er. Jag hoppas så att ni vill komma och hänga här med mig igen. Jag har SAKNAT er!

Det var väl ungefär det för nu. Sjutton vad det känns fint att vara med blogg igen!

Mm, jag vet, gammal bild på mig med, men kameran har dammat lite på senaste.

charlottah1

En hinner inte allt, inte ens om det är kul

Jag har tänkt mycket på det här med tid på senaste…hehe…tiden.. Just nu så har jag skapat en tillvaro som borde vara ideal, och på många sätt också är det.  Jag jobbar med flera olika saker; Jag skriver, jag fotograferar och bloggar lite när tid finns. Precis så vill jag ha det (eller ja, skulle ju så klart vilja hinna med bloggen mer). Jag vill ha ett dynamiskt och varierat arbete. Och jag vill styra min egen tid. Men vet ni? Saker tar så himla mycket mer tid än jag tror. Jag tänker att jag ska hinna trycka in så mycket i mitt liv som det bara går. Fast det går inte. När jag märker att det inte fungerar blir jag deppig och känner mig lat och värdelös. I alla fall är det den första tanken. Det jag insett nu är att jag måste byta ut den där tanken. För den är inte sann och den är elak.

Ida skrev för någon vecka sedan ett jättebra inlägg om stress.  Det fick mig att haja till och inse att stress inte bara behöver röra vardagliga måsten. En kan bli himla stressad för sånt som är kul också. En varningsklocka för mig  var att jag hade ett åtagande som jag tycker är jättekul och jätteviktigt, men jag glömde ändå bort det. Jag glömde bort det trots att jag hade det noga nedskrivet i almanackan, i almanackan som jag tydligen inte tagit mig tid att titta i.

Den här texten kanske låter aningen olycksbådande, som att jag tror att jag kommer att bränna ut mig? Men jag tror faktiskt att jag ska klara mig från den, just för att jag har någon slags insikt. Det är lördag när jag skriver det här och jag har bara tillåtit mig att vara idag. Jag har sovit länge, slösurfat och benat ut vad jag faktiskt tycker är viktigt och vad jag vill hinna med. Min actionplan för att må bra är:

  • Se till att komma ut en stund varje dag. Jobbet kan faktiskt vänta, det var trots allt därför du valde att frilansa.
  • Jobba inte på helger.
  • Se till att planera in sånt som bara är kravlöst och härligt.
  • Ge bloggen mer tid. Du mår ju så bra av den.
  • Ha inte Skype igång hela tiden (det är där jag sköter nästan alla mina jobbrelaterade samtal)

Ni tänker väl också på att ta hand om er? Det är så lätt att fastna i allt en tror att en måste göra. Inte mint får en massor av vridna idéer av sociala medier. En tror att alla andra lever perfekta liv. En ögonöppnare för mig var att få höra hur folk tolkar mitt liv sett från sociala medier. Det var fint, men det var långt ifrån hela verkligheten. På sociala medier visar jag aldrig hur jag får psykbryt över stök eller hur jag inser att jag knappt varit ute på en hel arbetsvecka. Ingen är perfekt, och det är ju faktiskt bra.

hinna

Det här inspirerar mig

Veckans tema i BoH (som jag är en dag sen med) är inspiration. Vi har alla funderat över vad som gör oss inspirerade till träning.

>Läs till exempel hos Camilla och få massor av tips på både bloggar, Instagramkonton och poddar.

>Eller kika in hos Malin som bjuder på en rejäl dos Jämtlandsinspiration och massor av spännande bloggar.

Och jag då, vad inspireras jag av? Den allra största inspirationen är nog de egna framstegen. Ni vet när en märker att det går lite fortare när en springer eller när en kommer lite längre än förra gången. Sådant eldar på mig ungefär hur mycket som helst. Men, det gäller ju så klart att ta sig till den där punkten där en faktiskt börjar klättra mot framsteg. Då är både bloggar och Instagramkonton en klar inspiration. Jag följer alla i vårt bloggnätverk, både på Instagram och per blogg, och får så enormt mycket inspiration av de kvinnor som är med. Alla har en sån sund syn och en så positiv inställning till det här med hälsa.

Om du också vill låta dig inspireras av dessa fantastiska kvinnor så finns det massor av sätt du kan göra det på. Du kan till exempel följa bloggar om hälsas eget Instagramkonto (det hittar du här). Du kan också följa oss på Facebook. Det som är praktiskt med det är att du får ta del av valda inlägg ur alla våra bloggar. Facebooksidan finns här. Slutligen har vi också en egen hemsida, där hittar du artiklar som är exklusiva för den samt sammanfattningar av alla våra veckoteman. Här finns den.

Så se nu till att trycka på följ på Instagram och Facebook och lägg in vår hemsida i din bloggläsare. Jag lovar att du kommer att få massor med kul inspiration.

inspo

Inte utan min…

Onsdag och dags för BoH-tema igen! Den här veckan funderar vi på vad vi inte klarar oss utan. Jag tänkte ett tag, för det finns ju en del uppenbara saker som: Inte utan min familj, partner, mina vänner eller mina katter. Men så tänkte jag att jag skulle styra om det så att det blir lite träningsrelaterat och då blir det:

Inte utan min telefon.

Alltid när jag springer är telefonen med. Jag får rysningar när jag hör att människor lämnar telefonen hemma när de springer. Att jag måste ha telefonen med har inte så mycket med musiklyssnande eller Runkeeper att göra. Det vittnar istället om min lite rädda och säkerhetstänkande sida. Tänk om jag ramlar och gör mig riktigt illa till exempel? Eller tänk om jag stöter på någon otrevlig person som jag känner mig hotad av. Har funderat på att skaffa en sån där app där man rycker ut lurarna och på så sätt skickar koordinater till en närstående.

Ibland blir jag faktiskt rätt irriterad på människor som påstår att det inte är någon idé att vara försiktig och lite rädd. Det gör mig liksom inte mindre orolig. Dessutom är rädslan är faktiskt också verklig. Har man någon gång råkat ut för någon okänd som vill en illa när en befunnit sig ute så blir en rädd. Det går liksom inte att göra något åt. Det är heller inte mitt fel att jag är rädd, det är hela samhällsstrukturen som borde skärpa upp sig. Ibland får jag intrycket av att en anses lite bättre, lite coolare om en inte bryr sig som kvinna. Det blir lite problematiskt eftersom det lägger skam på den som faktiskt är rädd.

Det är klart att jag inte alltid springer omkring som en darrande hare och tänker på överfall, men det finns i bakhuvudet. Därför är jag alltid noga med att ha telefonen med mig och tala om för mina nära var jag kommer att befinna mig.

–> Här kan du läsa om vad Malin inte vill vara utan.

–>Och här berättar Ida om vad hon inte gärna lämnar hemma

telefon

När är jag offline?

Som vanligt flåsar jag in här och ser mig omkring. Det börjar bli lite dammigt på den här stackars bloggen, men jag kämpar på. Min ambition är att den SKA gå att kombinera med allt annat. Älskar den för mycket för att släppa den. Tack för att ni hänger kvar här, jag kommer att komma tillbaka lite mer regelbundet men låter orken bestämma när det ska ske.

I veckan kan jag i alla fall fresta er med ett gästinlägg från en kvinna som jag tycker är fantastiskt grym. Vem det är får ni se då!

Tills jag är på bloggbanan igen så försöker jag åtminstone att hänga på älskade BoH:s veckoteman. Den här veckan är det något så spännande och tankeväckande som: Var är du offline?

Frågan satte myror i huvudet på mig? Herrejisses, när är jag egentligen offline? Jag börjar dagen med att dricka kaffe och scanna nätet, sen sätter jag mig framför datorn och jobbar hela dagen. När jag går och lägger mig på kvällen sätter jag oftast på en podcast eller en ljudbok och somnar till den. Under dagen kollar jag mobilen och sociala medier fler gånger än jag kan räkna. 

Men jag tänker lite som Victoria: Bara för att jag tekniskt sett använder mig av nätet så innebär det inte att det är där mitt fokus är. Som när jag springer till exempel, jag har ju förvisso mobilen med mig och Runkeeper igång men jag ägnar det inte en tanke. Detsamma gäller för ljudböcker, jag försvinner ju snarare in i en bok än fokuserar på mobilen.

Men jag har platser där jag är offline mer än annars. När jag är hemma i Dalarna kan jag glömma mobilen och sociala medier hela dagar. Jag fokuserar på det som finns omkring mig istället, naturen och saker som finns att göra. Det får mig att fundera på om jag skulle bli en mindre nätanvändande person om jag bodde på landet?

Gillar också Camillas koncept, att avsätta tid för att umgås och försöka låta bli mobilen. Kanske det är så en måste göra? Tänker att internet idag har gjort sig så himla oumbärligt i våra liv. Vi behöver inte längre traska till bankomaten för att kolla vårt saldo, vi behöver inte ringa upp för att se hur våra vänner mår (jo, det behöver vi ju så klart), vi behöver inte köpa tidningar eller slå på tv:n för att se de senaste nyheterna och så vidare i all oändlighet. Eftersom människan verkar vara både en bekväm och en nyfiken varelse kanske vi behöver säga till oss själva att koppla ned ibland, liksom tvinga oss att gå lite mer tillbaka till ursprunget?

Har du tänkt på hur ofta du är helt nedkopplad?

offline

 

En helt vanlig dag sedd från mobilen

Det var så otroligt passande att veckans BoH-tema var ”en helt vanlig dag” eftersom jag skrev det här inlägget om drömliv här om dagen. Nu får ni alltså se hur en dag i mitt liv egentligen ser ut. Kliver jag upp klockan 6.00 och börjar med yoga o.s.v.? Insåg förresten att jag borde använt mig av några slags time stamps när jag skrev den här texten, men nu får det helt enkelt bli lite ungefärliga tidsangivelser. Dagen jag valt att dokumentera är en tisdag, alltså igår. Den här dagen var verkligen helt plain, inget extra alls, men så är det ju ibland.

8.00 Jag vaknar för sent. Tröstar mig med att jag jobbat tills sent på kvällen dagen innan. Förresten är det skönt att sova ut. Daniel går upp och kokar kaffe, sedan dricker vi det i sängen. Jag dricker alltid mitt morgonkaffe i sängen medan jag ligger och kollar vad som hänt i världen sen jag slog igen ögonen.

9.00 Äter frukost. Glömmer att ta bild. Det blir i alla fall soygurt med banan och cashewnötter. Till det dricker jag kaffe och tar vitaminer + Maca.

9.30 Slår upp datorn och börjar jobba med att skriva och redigera texter. Sitter fortfarande i soffan fast jag sa för flera veckor sedan att jag skulle skaffa en vettig stol. Förr arbetade jag alltid vid köksbordet men sen vi skaffade den här sköna soffan i somras bor jag i den. Inte så bra för rygg och axlar.

20160912_131825-01

Jobbar på rätt flitigt med lite pauser för kaffe och småprat med Daniel.

12.45 Daniel åker till jobbet och jag bestämmer mig för att det är dags för lunch. Det blir enklast möjliga: Nudlar, buljong, spenat, sojabitar, sjögräs, rödlök och cashewnötter på toppen.

20160913_133636-01

13.45 Fortsätter jobba lite till. Tycker det jag gör är jätteroligt men bekymrar mig lite för allt stillasittande det medför.

15.30 Jag känner att jag suttit stilla alldeles för länge. Debatterar lite med mig själv men sen åker träningskläderna på.

20160913_161559-01

16.00 Springer och inser att jag missbedömt vädret totalt. Eftersom jag suttit inomhus hela dagen har jag inte fattat att det är 22 grader och sommarvärme ute. Svettas galet mycket i svarta tajts och lika svart och långärmad tröja.

20160913_161633-01

16.30 Hemma igen. Duschar och skrotar runt lite. Äter en banan. Är aldrig speciellt hungrig när jag sprungit. Det brukar komma någon timme senare.

16.50 Är sjukt kaffesugen istället. Blir det rätt ofta när jag tränat. Någon som känner igen? Kokar en kopp och sätter mig och njuter.

20160913_173514-01

17.00 Sätter mig och jobbar lite mer. Egentligen har jag bestämt att jag inte ska sitta och kvällsjobba för mycket. Samtidigt gillar jag att jobba när resten av världen ”stängt av”. Det är som axlarna sjunker ned och en kan sitta och pyssla på i egen takt. Förresten är det ju lite det som är vitsen med att vara sin egen: Jag bestämmer själv över mina tider.

19.00 Börjar känna mig hungrig och inser att jag inte ätit någon middag. Det blir nudlar igen. Verkligen ingen ideal matdag detta. Det är nog för att det är lite tråkigt att äta själv.

19.30 Gör ett sista jobbryck.

20.30 Stänger ned ordbehandlingsprogrammet sista gången för dagen. Pysslar lite i lägenheten och surfar lite.

21.00 Börjar författa detta blogginlägg och tänder doftljus för höstmyskänsla.

 

20160913_210128-01

23.00 Daniel kommer hem från jobbet. Vi sitter i soffan och pratar om dagen och allt möjligt annat. Bra avslut på denna dag, att få knyta ihop den med den en älskar.

00.00 God natt.

Sådärja, det här var en helt, helt vanlig dag i mitt liv. En vardag som kanske var lite åt det tråkiga hållet.  Kom förresten ihåg att ni gärna får hänga på vårt veckotema. Jag vill gärna se vad ni har för er om dagarna! Om du som jag älskar att få en inblick i människors liv på det här viset måste du kolla in dessa helt vanliga dagar också: –> Camilla Tränar:s måndag.

–> Helena (hon som cyklar lite):s måndag

–>Anna Janssons ganska vanliga måndag